I ÅR POSTSKRIPTUM. De sent i dag hitkomna Hamburgs och Köpenhamnsposterna medförde tidningar från förra stället af den 24 och från sednare af den 26 dennes. Från Paris erhöllo vi äfven tidningar af den 22 dennes. Angående fredsunderhandlingarne med Danmark förmäles i Deutsche Reichszeitung att hr von Uesedom skall leda dem på tyska sidan. Han hade redan den 26 ankommit från Berlin till Hamburg och skulle genom hertigdömena taga vägen till Köpenhamn, för att personligen vinna kännedom om ställningen. — Frin Italien berättas att österrikiska regeringens utskrifning af 45,000 man i Lombardiet hade väckt sådant missnöje, att man i Pavia befarade ett uppror. — I Neapel fortforo arresteringarne; i Bari hade 90 arresteringsorder blifvit utfärdade på samma dag. — Bland underrättelserna från England är för dagen ingen märkvärdigare, än den af Globe från Liverpool meddelade, att en af de kolossala cylindrarne, som skulle bilda jernvägsbron öfver Menai-sundet, hade störtat i hafvet den 20 Nov., sedan stöden svikit. Två arbetare omkommo och flera sårades. I den franska nationalförsamlingens sessiwner den 20, 24 och 22 Nov. föreföllo få diskussioner af intresse, men desto flera våldsamma uppträden, hvarvid alla partier spelat en passionerad roll och hvilka föranledt åtskilliga dueller. Den 20 hade Raspail under försvaret för sin motion: att en bankiers ställning var oförenlig med en ministerplats, tillåtit sig så många förnärmande anspelningar och påståenden, att nästan hela församlingen af harm reste sig för att protestera deremot. Följande dagen gaf en legitimistisk representant, Sgur d Aguesseau, som redan flera gånger utmärkt sig för sin taktlöshet, anledning till ett ännu häftigare tumult genom den förklaring, att endast erkorna och barnen efter de municipalgardister som fallit under Februari-revolutionen förtjente understöd af staten, men icke enkor och barn efter dem, som fallit i strid för revolutionen. Denna förkla ring framkallade ett tumult som varade öfver en timma och beskrifves såsom den våldsammaste scen, man hittills varit vittne till i församlingen. Då presidenten vägrade att kalla Segur till ordningen tilltog tumultet än mer; högra och venstra sidorna rigtade de häftigaste anfall mot hvarandra; under det venstra sidan ideligen ropade: Lefve republiken! ropade en röst från högra sidan: Ned med republiken! Venstra sidan affattade slutligen en protest mot presidenten Dupins partiskhet. Följande dagen (den 22:dra) ville Antony Thouret framlägga denna protest för församlingen, men vice-presidenten Baroche, som då förde ordet, tillät det icke. Lagförslaget om undervisningsväsendet skall snart återremitteras från statsrådet till nationalförsamlingen med temligen obetydlig förändring. Pierre Ponaparte, som utan ordre lemnat Isin hataljon i Afrika, har fått afsked från sin befattning såsom bataljonschef; hela sakens sammanhang är ännu mycket mörker underkastadt. I Han har förgäfves sökt göra den till föremål för interpellation i nationalförsamlingen. Monitören för den 21 innehåller en lista på 120 nya prefekter. Bland de afskedade äro till och med flera, som blifvit anställda efter den 10 December. I Den 20 Nov. fattade nationalförsamlingen låter ett beslut, som visar dess ovänliga sinnesstymning mot presidenten; Betting-Lancastels