lorses med tyska Iinskruter om yrkets Deskalfenhet, gifvit folket anledning att ådagalägga sina tänkesätt. Man ser de löjligaste tillställningar för att göra spe af påbudet; såsom t. ex. helt små tyska stilar och ofantliga ungerska bredvid hvarandra, 0. s. v. Litteratur. Kongl. Wermländska Hushållnings-sällskapets Årsberättelse för 1848, eller dess 46 arbetsår. Carlstad. Tryckt hos G. Wallencrona 1849. Denna berättelse börjar med en kort öfversigt af de allmänna förhållanderna med rörelsen inom provinsen under året, då till följd af oroligheterna i nästan Europas alla länder handeln afstannade och krediten inskränktes, samt i följd deraf provinsens hufvudsakligaste tillverkningar i jernoch trävaror icke funno efterfrågan. Ibland annat säges: Landtmannen hade väl att glädja sig åt en ganska gifvande sädesskörd, men den ymniga nederbörden under sommaroch höstmånaderna försvårade all bergning och skadade en del af grödan. Genom torrötan, som förmodligen i följd af den våta väderleken allmännare än något föregående år angrep potatesväxten, minskades här i provinsen betydligt afkastningen af detta säde; men detta menliga för hållande har, så vidt hitintills kunnat förmärkas, icke haft något väsendtligt inflytande på jordbrukarens ställning, enär den ringare tillgången på potates, såsom födoämne, åter bidragit att någorlunda uppehålla spanmålspriserna och kreaturspriset derjemte under tiden betydligen stigit till stor fördel för landtmannen. Derefter förekommer ett försök till naturlig indelning af länets område efter dalgångarne, hvarvid för hvarje af de tio dalarna (Bergslagsdalen, Östra Wenerstrakten; Alstersdalen, Clara Elfdalen, Frykens dal, Wermelens dal, Byelfsdalen, Silarnas dal och Stora Leedalen) lemnas en kort skildring om landets beskaffenhet och bufvudsakliga näringsfång. De derpå följande underrättelser om landtbrukets tillstånd grunda sig på meddelanden af sällskapets korrespondenter, hvarföre man i dem finner mer eller mindre omständlighet och system, men i allmänhet rätt interessanta uppgifter, äfven om de enskilda odlingsföretagen samt om försök med olika brukning gssätt, m. m. Att dömma af de i 1:sta artikeln om nyodlingar, förekommande flera berättelser om afstadnade försök till sjösänkningar och kärraftappningar, är det anledning önska, att dylika företag i provinsen skedde efter en stor, allmän och på säkra undersökningar och beräkningar, genom tillräckliga kapitalkrafter understödd plan. De partiella företagen torde eljest få föga framgång. Den i 2:dra artikeln förekommande beskrifning på åkerns brukningssätt i de olika trakterna af länet lemnar många anledningar till interessanta betraktelser för jordbrukaren, ty han finner här en mängd kort framställda erfarenhetsrön, som sprida ljus öfver den olika jordmånens mer eller mindre fördelaktiga behandling. Man finner här äfven upplysande uppgifter om täckta dikesanläggningar, samt om de särskilda gödningssätten. I en tabell visas förhållandet emellan jordbrukets resultater på de större egendomarne, samt på bondhemmanen, hvaraf det visar sig huru långt allmogen ännu i de flesta orter står efter i jordens behöriga vård och skötsel. Det anses likväl att det isynnerhet är brist på dikniog och allt för grund plöjning, som vålla denna betydliga -skilnad, och det hopp yttras, att dessa brister sålunda snart skola afhjelpas då allmogen öfvertygat sig om nyttan af en förändring härmed. Af 3:dje artikeln om ängsodlingen finner man, att denna vigtiga del af landtbruket icke i Wermland synnerligen bearbetas. Orsaken certill säges få sökas dels deri att naturliga ängar äro ganska fåtaliga, om icke såsom sådane må anses de sidländta gräsbärande trakter, hvilka förekomma i närheten af sjön Wenern och af denna sjö ofta öfversvämmas, dels i den omständighet att, der de finnas, desamma vanligen utan gödning lemna ringa afkastning i anseende till jordmånens svaghet; hvarföre man hellre, än att bibehålla dessa i deras naturliga skick, upptager dem till åker och gödslad vall, dels ock uti det att ängar till bete anses umbärliga, då allmogen gemenligen låter sine kreatur söka sommarfödan uti de vidsträckta skogsmarkerna. Då likväl af fjerde artikeln om ladugårdsskötseln det vill synas att flerestädes beruödanden rigtas till dess förbättrande, i följd af den nu genom ångfarten lifvade afsättningen, torde väl uppmärksamheten äfven komma att mera fästas vid ängsodlingen. För kreatursSAR ENTRE ANT AGNTEAEL EN OeNA