Grefve Fabiano,, sade han, hvarför har ni icke hitfört med er herr Octavien dOropega? Er, af mig väl kända, list och djerfhet ingifva mig en besynnerlig misstanke. Skulle ni ej, genom någon nedrig anläggning, hafva uppsnappat herr dOropegas hemlighet? Skulle ni ej hafvan. .. 4 Ursäkta mig, madame, om j2g afbryter er. Octavien dOropega är här; jag förutsåg detta: om ni kastar en blick genom detta fönster ut i er trädgård, kan ni se honom på hundrade steg härifrån, i samtal med er gamle Stanislaus, Stjernorna lysa ännu nog klart för att tillåta er igenkänna honom. Jag låter honom passera för min betjent.n . Grefvinnan reste sig i en förfärlig skakning, och hon förstod hela nedrigheten af den komplott som var anlagd emot hennes heder, en komplott som hon från första ögonblicket misstänkt. Grefve Fabiano, sade hon, ,ni har ta it bra minga försigtighetsmått för att återgifva en mor sitt ban. Er dygds beräkningar likna förberedelserna till ett brott. Nå väl! Jag har ej darrat för de ryska batterierna och jag skall ej söra er den äran att darra för er. Edra föraktliga afsigter lösa mig från hvarje känsla af tacksamhet. Mitt barn är i ert våld, jag skall hafva det mot er vilja. Gud betjenar sig någon gång af en brottslig hard för att försona en stor olycka: ni har varit hans verktyg; och jag svär er vid Warschaus aska, att jag skall frånrycka er mitt barn, såsom en annan moder i Florens ryckte sitt ur lejonets gap. Och jag svir er, jag, utropade Fabiano, med en röst lik en orkan, jag svär er vid min moders stoft, att jag ej skall återgifva er er dotter, utan mot titeln af er älskare.n Jag skall hafva min dotter, herre, och ni skall ej våga en åtbörd af våld mot hennes mor. Och hvem skall hindra mig derifiån ? Jag In ropade de Mersanes, hvilken såsom en blixt slog ned framför sicilianaren. Grefve Fabiano stod orörlig, stux, med uppspärradt öga såsom Benvenutos staty på Gamla Palatsernas Torg. (Slutet följer.)