VV VV EMME St BMVISVAR? PES PVE RIEFULT DB VAKET Inig om både det ena och det andra samt anhöll blott att han måtte få något att skyla sig med. I dag hade någon dragit försorg om att han var klädd som en menniska. Om det var denna barmhertighet eller något annat, som uppmjukat hans sinne, vet icke ref., nog af han berättade i dag öppenhjertigt om silt lif, fullt af vedermödor och brott. Han hade genomgått alla grader af bestraffningar och emellanåt varit insatt af brist på försvar. Bittra tårar föllo utför hans kinder. Den dom som nu kommer att fällas öfver honom, skall troligen för hela hans återstående lifstid tillstänga fängelsets portar mellan honom och den yttre verlden. — Stadsfiskal Lindborg hade på tienstens vägnar uttagit stämning på professor Wilander o h grosslanden Hedenberg för det fabriksbologet Wilander Hedenberg skulle hafva gjort ingrepp uti hr Löthmeans patenträtt på tillverkning af blyhvitt. När målet i dag förekom, anmälde herr Lindborg att det vore som ombud för herr Lötbman han förde talan i målet, och herr Löthman sjelf, som var närvarande, uppgaf att det var som rättegångsbiträde. Sedan dessa anmärkningar voro gjorda, anhöll hr I Hedenberg att få veta på hvad grund han blifvit instämd, då något bolag Wilander Hedenberg icke existerar, samt yrkade derjemte att blifva skiljd från målet. Professor Wilander vitsordade, att något sådant bolag icke vore upprättadt, utan bedref han ensam blyhvits-tillverkningen, och ville derföre också ensam ingå i svaromål. Hr Löthman medgaf hr Hedenbergs skiljande från målet, och sedan parterna fått afträda och åter förekallats, dervid hr Wilander åberopade sig på patentförordningens 47 , som föreskrifver att endast patentinnehafvaren sjelf eller genom ombud äger att i sådana mål kära och påmint om att hr Lindborg gjort det i egenskap af allmän åklagare, afkunnade Rätten sitt utslag, som gick ut på att hr Lindborgs å tjenstens vägnar väckta talan icke kunde till någon ätgärd föranleda. — Fyra karlar och tvenne avinnor hafva flere gånger stått inför kämnersrättens tredje afdelning tilltalade för stöld. Bland dem är en ung sjömen vid namn Rudebeck. Han hade bekänt att han i Waxholm begått stöld af ewt fickur, för hvilket han icke blifvit ställd under tilltal. Med anledning deraf hade upplysningar blifvit inhemtade från vederbörande i Waxholm. Ingen anledning hade kunnat upptäckas, till att tro, det Rudebeck begått nämnde stöld. Väl hade ett ur vid den uppgifne tiden försvunnit, men derför bade en kronoerbetskarl blifvit lagförd och på grund af Korgl. Maj:ts utslag, straffad, hvarföre det antogs att Rudebeck af någon kronoarbetskarl i häktet derom erhållit underrättelse, och att han velat, i okunnighet om att målet redan vore afdömdt, begagna sig deraf för att blifva transporterad till undersökning i Waxholm, hvilket möjligen kunde lemna honom tillfälle till flykt. Det oaktadt vidblef Rudebeck uppgiften, att han stulit uret, och då domaren påminde bonom om, att det vore orimligt, då den andre redan lidit sitt straff, inföl! han helt ogeneradt: ja hvad rår jag för det, om de ha dömt bonom orättvist ? Kanske du också är apgelägen om att få spö för detsamma? frågade ordföranden vidare. — Så går väl det öfver, det också genmälde ynglingen med en min afdet fräckaste hån. En annan tilltalad i samma mål, Bellmen, fällde äfven uttryck, vittnande om den högsta oförskämdhet, men hvilka icke kunna återgifvas; de rörde en af de tilltalade qvinnorna, hvilken helt likgiltigt skrattade ät alltsammans. — Tvenne förhör hafva i poliskammaren blifvit hållne angående det obyggliga våld, hvartill enkan Lundberg och hennes son Lars Fredrik Lundberg gjort sig skyldige emot enkan Pehrsdotter, gatläggaren Abrahanisson och gossen Blomberg, dervid genom flere vittnen blifvit upplyst, att enkan Lundberg med knif sårat enkan Pehrsdotter, sant att hennes son Lars Fredrik med en större täljknif likaledes tillfogat Abrahamsson och gossen Blomberg flera svåra sår. I anledning deraf förklarades enkan Lundberg och sonen Lars Fredrik skyldige att träda i häkte. Vid den ransakning som i går åter härom hölls, upplästes till en början de af hr doktor Blachet afgifne läkarebetygen, hvilka voro af hufvudsakligt innehåll, att så väl Blomberg som Abrahamsson på ett rysligt sätt blifvit sargade, och tillade doktorn på framställd fråga, att Abrahamssons sår voro af så farlig beskaffenhet, att föga hopp är om hans vederfående. Såväl enkan Lundberg som sonen Lars Fredrik, mottogo denna underrättelse, utan att på minsta sätt röras deraf, ochfortforo med skamlös fräckhet att neka till alltsammans, ehuru Carl August Lundberg, den sednares broder och den förres son, öppet erkände de nära anförvandternas brottslighet. — Att brottet för öfrigt skett med berådt mod, upplystes af flera vittnen, hvilka intygade att Carl August Lundberg en lång stund med ryggen vänd mot Pehrsdotters dörr, med våld sökt hirdra modrens och brodrenrs inträngande i rummet, dit de slutligen inrusat under de gräsligaste svordomar och hotelser, hvarvid enkan Lundberg fattat Pehrsdotter i båret med ena handen under det bon med den andra gifvit henne knifstygnet i ryggen; Lars Fredrik hade med en stor täljknif sargat Abrahamsson och Blomberg, hvilka båda varit i blotta linnet. Målet blef uppskjutet i afvaktan på utgången af Abrahamssons sjukdom. I dag har till poliskammaren den rapport inkommit, att gatläggaren Abrahamsson förliden gårdagsafton aflidit af de blessyrer han erhållit. — Landsgevaldigern Ekström hade begärt kallelse å åkareåldermannen Nordahl, för det denne på till honom sänd reqvisition att sistl. söndagsmorgon kl. 5 till nya cellfängelsebyggnaden inställa skjutshästar, för att skjutsa 3:ne fångar till Bokyrka, bortom Fitja gästgifvaregård, dröjt med hästarnes inställande till kl. 7 på morgonen, hvarigenom: fångarne anländt för sent till kyrkan. Målet, som förevar i dag, uppsköts tills i morgon, dertill stadsfiskal de Berg skulle inkallas för att yttra sig i saken. — En f. d. kronoarbetskarl vid namn Gunnarson hade på misstankar blifvit arresterad för tillgrepp af en silfvermatsked på ett näringsställe. Gunnarson nekade bestämdt för tillgreppet; men 3:ne vittnen, som vid tillfället såsom gäster innevarit å näringsstället, intygade att matskeden legat på en tallrick vid samma bord, der Gunnarson setat, samt att skelen blifvit saknad straxt efter det G. aflägsnat sig. Målet remitterades. — Förliden gårdag anmältes på södra polisvaktcontoret, att en mansperson var qvarhällen uti buet MM 97 vid Skinnarviksgatar, hvilken uti Nornalskolan tillgripit 3:ne klädesrockar, några västar n. m., hvilka persedlar tillhörde några af eleverna lerstädes. Tjufven, som af polisbetjeningen igencändes, Var förre kronoarbetskarlen Pehr Ludvig Resn, som äfven kallar sig Rostn, insattes i stadswushäktet. Vid visitation fann man hos honom en nängd nya och väl gjorda dyrkar, en fruntimmersBlånbok med inneliggande 42 rår 24 sk. rgs, samt tt silfverfickur. — Vid förhöret i dag berättade 5:ne af Normalskolans elever, att de observerat Ren utgå genom porten till skolan, i sällskap med Nn annan karl, bäda bärande kläder. De hade då prungit upp i buset efter några kamrater, samt illika med dem eftersatt tjufvarn Den cna tjufven bade då i en portgåpg kastat if:ån sig det stulna samt lyckats undkomma; hvaremot Resen, som tavit reträtten ned uti en källare och på en gård katat ifrån sig de rockar han tilleorinis facttass OCh