2 oo EA VV UME VOM ORM RE VINN måtte, till betryggande af societetens åtgärder och undvikande af misstag och vexationer, varda återförsatte uti det skick de befunnos i kraft af Kongl. brefven den 47 November 4837 och den 9 Mars 1838, eller, i händelse Ofverståthållareembetet icke skulle anse sådant lämpligt, bestämdt förtydligande eller förklaring af ifrågavarande cch kungörelse, i hvad den angår traktörsrörelsens utöfnirg, meddelas; vågar societeten underdånigst hoppas, att Eders Kongl. Maj:t skall fästa sin synnerligt nådiga uppmärksamhet på följande förhållanden, nemligen: Societeten har icke afsett något undantag ifrån de föreskrifter, som Öfverståthållareembetet i sin kungörelse af den 24 Aug. detta år gifvit, i åilydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 6:te sistl. Juni (och hvilket grundas på Rikets Ständers beslut angående en till lokalmyndigheter gifven rätt att beskatta bränvinsminutering), i allt hvad angår de hädanefter medgifne rättigheter till traktörs-näringens bedrifyvarde, för hvilka lagstiftarens rätt att föreskrifva vilkor icke kan vara underkastadt tvifvel. Societeten har således endast gjort sin billiga framställning, med afseende på närvarande burskaps-egande traktörer och deras enkor. Societeten har gjort denna begäran hos Öfverståthållareembetet på grund deraf, ait societetens medlemmar, i följd af de förhållanden, hvari societeten redan genom Kongl. resolutionen den 4 Juli 4770, Kongl. reglementet den 23 November 4770, Kongl. brefven den 922 Maj 4781 och den 27 Oktober 18153, jemförda med Kongl. brefven den 47 November 4837 och 9 Mars 4838, nu befinner sig, och på grund af hvilka medlemmarnes burskapsbref försäkrat hvarje dess innehbafvare, att få tillgodonjuta de frioch rättigheter, som i lag, särskilda författningar och privilegier, honom tillkommer. — Det är för åtnjutande af dessa rättigheter, som societetens nuvarande medlemmar underkastat sig alla de skyldigheter, hvilka, enligt då gällande lagliga föreskrifter dem ålegat; det är för det, som de i näringen nedlagt sin förmögenhet, sin omtanka, sin kredit och en gång bestämt sitt framtida näringsfång. Societeten har aldrig ett ögonblick dragit i tvifvelsmål den lagstiftande och beskattande maktens rättighet att förändra grunderna och föreskrifterna för samhällsklassernas rättigheter och skyldigheter; men societeten vädjar lugnt till Eders Kongl. Maj:ts Eget höga behjertande, om det finnes biilighet eller ens sken af rättsgrund, att å samhällets sida återkalla de löften eller rättigheter, sem det gifvit åt personerna, då dessa icke å sin sida förverkat desamme. Nådigste Konung! : Eders Kongl. Maj:t har gjort det allmänna stora välgerningar, gervm frigörandet af de återhållende band, att icke säga nedtryckande fjettrar, som varit lagda på individens frihet av sig försörja. Med Försynens bjelp skola de blifva välsignelserika för fäderneslandet. Men de grunda sig på frihet, icke på tvång. De afse en fri täflan, att genom enskild krafi bereda allmänt gsgn; och de hafva icke beta-! git någon enda den rätt han förut egde; de hafva blott berättigat flera att få en lika. Om den principens rättvisa har traktörssocieteten icke ett ögonblick tvekat; cch det är ju icke emot täflan, soml den pu framställer sinr invändningar! Men här är fråga om beröfvandet af en personlig rätt, för att utbjuda der till sköflirg åt andra! För att vinna en plötslig, oerhörd tillökning i Stockholms stads Gud vete huru administrerade och kontrollerade inkomster, bar man påfunnit att genom en annan myndighet än de valde, edsvurne taxeringsmännen, pålägga en afgift å bränvinsminueringen. — Häri har man inneslutit äfven traktörerne, hvilka genom äldre konungabref och resolutioner äro tillförsäkrede denna rättighet emot de vanliga vilkoren för borgerliga handteringar. Genom denna plötsliga återkalielse af en hittills åtnjuten fördel äro nuvarande traktörer 5otade med undergång; allmänheten skall draga sig ifrån traktörsställena, ty den kan, man må nu derom säga hvad man vill, icke undvara spirituosa. Erfarenheten bevisar detta dagligen. De så kallade Nykterhetsvärdshusen hafva icke kunnat ega bestånd. Af de flera som inrättats stå nu endast trenne qvar, som genom särskildt anslag kunna möjligen uppehållas. Folket vill hafva till sina måltider bränvin, och de olika folkklasserna: behöfva olika måltidstimmar. Ingen makt, inga lagar, inga böter, inga fromma önskningar, utan de till allmänheten utspridda begreppen om det goda, det nyttiga, det sunda, kunna allena verka på Folkets smak och lefnadssätt. Om man då änduigen vill göra försök att genom förbud eller förbud liknande beskawuningar tillintetgöra bränvinets bruk; må man då åtminstone icke göra dem olycklige, scm, på grund af privilegier, författnipgar, Regeringens och myndigheters försäkringar 0. . Vv. nedlagt i yrkena sin framtids välfärd! Då det är fråga om en indragnirg eller till och med blott en förändring ef statens tjenster, då ropas högt på orättvisen att lemna deras innehafvare utan åtnjutande af sina insomster eller ålägga dem att omfatta en annan, äfven likartad, tjenst. Då hör man talas om statens pligt och ärans och billighetens fordringar. Men då det gäller de ringa klasser, som förlitat sig till löften om rättigheter, hvilka utan all annan fördel än den, som enskild omtanka kan tillvägabringa, endast åtnjutes under ganska betydliga pligter af utlagors cch ordningsstadgandens fullgöranden, då skulle icke erkännas den ringaste skyldighet för staten, att afse deras ställning och att icke förstöra deras enskilda fördel! Traktörsnäringen är likväl objelpligen tillintetgjord, om den icke liksom öfrige ställen der gästning eger rum, får idkas under hela dag. ns lopp. Öfverståthållareembetet har sjelf erkänt detta i sina underdåniga utlåtanden af den 48 September 4837 och 20 Februari 14838 och Kongl. Maj:t har genom kongl. brefvet den 9 Mars 41838 godkänut skälen för den Jå utsträckta minuteringsrättigheten. Nuvarande raktörer hafva dertill förlitat sig. De hafva derföre, oftast med betydliga 1:ppoffringar, ordnat sin rörelse. De förmå icke bära den i vårt lands förbållanden erhörda tillökning i beskattning, som nu ifrågasätes för en rättighet, hvilken redan genom borgaroref, lagar, privilegier och författningar, och emot cke obetydliga allmänna förbindelser, blifvit dem ;ch deras hustrur eller enkor personligen tillerkände. De våga alltså hoppas på sin Konungs nåd och rättvisa, så att de för sin del, (ty de tala blott för sig, cke för de som i framtiden, utan burskap och på ndra vilkor kunna blifva traktörer) enligt försäkingars helgd, må, utan serskild utminuteringsUfgift till staden, samt ulan att behöfva årligen vegära tillståndsbevis, och ställa borgen för utkylderna, få åtnjuta sina såsom borgare utlofvade raktörsrättigheter, i enlighet med de af Kongl. Maj:t lem redan genom kongl. bref och resolutioner förimnade tillåtelser, så länge de uppfylla de dem ålagda kyldigheter. Med djupaste underdåniga vördnad, c. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Ett par sjömän, Söderholm och Thunqvist, hade åkat i slagsmål å en krog med 4 herrar,. Sedan ataljen var slutad och herrarne lemnat slagfältet, om ännu innehades af de båda sjömännen, fann 5öderholm på golfvet några trofer, bestående i ett akur och an ctnmn af an cändersditen härkedia vn ÖÅ er in SN NOS ss PER AR AR (ci 3