Aftonbladet – 27 november 1849, sida 2

Lolland inspekterar sina kolonner. Då sjelfva den stora taflan på Drottningholm, likasom de öfriga af Lembkes bataljer, derstädes äro nästan förstörde genom den tvättning en fröken Diben på 1740-talet låtit verkställa, är denna noga utförda originaletude så mycket dyrbarare. Carl XII:s landstigning på Seeland (130), af fransk mästare, är rolig för den travestering, hvarmed fremlingen styrt ut kung Carl, i det ögonblick då han säger till den af kulornes hvisslande förskräckta franska ambassadören: Detta skall hädanefter blifva min musik ! Vi öfvergå nu till landskapsmålningen, en atdelning, som är särdeles briljant representerad. Breughel de Velours dyrbara tafla (404), der han med en otrolig flit i flera hundradetals figurer förer åskådaren in i det gamla Flandriska leben und treiben i dess rika handelsstäder, har med den pietet, som utmärker alla de gamla mästarne från den tiden, trots all anakronism i landskap och drägter, låtit hufvudhandlingen hvälfva sig kring föreställningen huru Christus lärer i skeppet. Denna tafla, tillhörande generalkonsul Michaelsson, är ovedersägligen en af de dyrbaraste bland de få af Breughels större taflor i Sverige, och har genom den lika skickliga som i tafvelrenovation enda tillförlitligt förfarna mamsell Wilh. Lundmark, blifvit räddad från den förstöre:se densamma förut genom en annans okunnighet varit nära att undergå. Charlataneriet med taflors rengöring har redan förstört många bland de få goda taflor vi i Sverige ega, och det är af vigt för samlaren och konstälskaren att veta, till hvem han bör vända sig i fall en gammal tafla fordrar renovation, lika mycket som för den sjuke att hegagna det rätta läkemedlet. Denna iakttagelse bör så mycket mera behjertas, som en tafla, om än aldrig så god, men som en gång råkat i okunniga tafveldoktorers händer, vanligen är utan hjelp förlorad. Ett ypperligt vinterstycke, med en landtkyrka utmed en tillfrusen flod (99), är en af Beerestraeten i argentin ton klart hållen tafla, liflig genom sina skridskoåkande herrar och damer, hvilka i det genomskurna landskapet öfverallt beskäftigt profitera af den bastigt påkomna vintern. Den : tillhör Brogrenska samlingen. — Van Goyen (MM 117): Fiskare, som draga not nedanför en stuga vid Zyder-see, är en af denne mästares mest färgrika och varmtoniga taflor, helt och bållet skiljande sig ifrån mängden af dem han vanligen målade i en kall och grå top. Denna tafla ger begrepp om Hollands natur, lika mycket som den Holländske Du Jardin (1423) i sitt Herdestycke, en tafla likaledes af första rangen, visar oss landtlifvets idylliska fröjder. De svenska Landskapsmålarne äro på denna exposition samfäldt, liksom till en stor kongress, församlade, att genom sin talang föra naturens talan. Djupt in i skogen ligger ett nybygge, och nyodlingen har börjat med en flitig afrödjning af dessa jettegranar, hvilka rest sig mellan tufvor och stenkummel och likasom tyckas representera den Nordiska ihärdigheten och envisheten. Barvintern begagnas under ett friskt ny för att fälla spirorna, och solen sveper sig i dimmor mellan dessa resliga krenor, som susande hviska: Det är så mörkt långt bort i skogen! Annu fortgår arbetet med friska tag, men rökpelaren från stugan säger, att gröten väntar, och pojken jemte mor laga sig, medan de plocka stickor, först till uppbrottet. Snart blir det tyst, och endast ett eller annat gällt fogelläte, en eller annan nedfallande grens rasslande; eller vingslagen af något tjederpar, stör den sagolika naturens dröm, djupt in i skogen. Se JMs 34, Stäcks sednaste arbete, tillhörigt H. K. H. Kronprinsen. Vi göra nu från Norrlandsskogen i fogelväg en tur öfver hela Sverige, och hvila vid den gamla Helsingborgs kärna, blickande ut öfver Sundets glada och lifliga spegelyta till det i fjerran återspeglade brödralandet. Men solen sjunker, toner af Den tappre Landssoldat ljuda der nere i byen, det pågår en skandinavisk sexa, hvarvid man för 3635:te gången utbringar en skål för den skandinaviska idten: vi tömma den skålen nu för svenska landskapsmålarnes nestor Fahlcrantz (M 47); ja det var sjutton till karl, den källarmästaren också, som troligen för den skandinaviska idten och dess trefliga sexor betalte 4000 rdr bko för denna tafla. En liten som täckaste tafla af Palm (M 51) ädrager sig straxt bredvid vår uppmärksamhet. Det är detta gamla klippfäste Genezzano, bekant för sina Fra Diavoliska äfventyrare, sina foglietter och sina ståtliga ragazzer. Några minenter med sländor språka vid fontänen nedanför bron, der ett lass drages af bufflar; den lilla floden slingrar sig fram under bergets fot, dold af saftiga pinjer och cypresser. Sabinerbergens rosenskimmer förkunnar, att Ave Maria snart skall ljuda — Felicissima notte! Och dermed återvända vi vill Norden. Efter ett uppfriskande åskväder stå de lummiga ekarne och de leende ängarne så herrligt doftande i bögsommarens hela utvecklade prakt. Det är i Drottningholms täcka omgifning, som Theodor Billing slagit sig ned och studerat naturen, som det en konstnär egnar. Se M 414. Från H. M. Konungen, ur hvars dyrbara samling expositionen räknar sina glanspunkter, finnas äfven ypperliga landskaper af Frick, Balke, och främst Etzdorff, som i en dånande forss (85) mellan ärriga klippväggar, förer fantasien på den tanke, att detta nordiska dystra landskap varit hans älsklingshem. Sannare kan man ej se naturen, i all detalj uppfattad och återgifven. Bland de flera taflorna af Frick fäster man sig kanske helst vid denna täta skog (86), der under sakta sorl ett vattenfall tränger ned mellan klipporna. Det är en vek, sydlig natur:någonting doft och qvalmigt i luften, förträffligt återgifvet i tonen. En vallflicka står der vid källan, lik Egeria, och njuter af ensligheten, för att taga ett bad. Några toner från jägarkören skalla uppe i bergen: hon lyssnar. Det finnes tvenne talanger, hvilkas arbeten på expositionen väcka saknad. Den ena numera död för verldåen som för konsten, den andre, som, kanske glömd af all uppmuntran, nedlagt penseln. Graffmans Camho house (1ä) vittnar om hvad man i konstnären förlorat. Dahlströms Dregonläger och Småländningar (45 och 46) vittna om en talang, som förtjenar hållas uppe, om den ej just för uppehälle skall nödgas gå förlorad. Vi sluta denna afdelning med Marinmålningarne. Kapten Bergers Greenwich-hospital (9), konstnärens förnämsta arbete, tillhörigt engelske ministern sir Thomas Cartwsight och betaldt med 4000 rdr bko, är en liflig anblick af veridshandelns stora pulsåder, Themsen, hvarpå vi se ståtliga skepp kryssa, och en India-man komma för fulla segel, bogserad af lascarer. Vill man skåda huru naturen kan studeras prima vista, betrakte man AZ 144. Det är en fyrbåk, hvilken konstnären troligen målat, sjelf dansande på de skummande vågor, som omge den, så lätt och luftigt är allt i ett tag utfördt. Årbeten af Tanneur Melby, m:ll Smith i Lsurvig, Månsken af Billing och Stäck, m. fl. täcka små landskaper, ej förglömmande en liten betesbage af Wickenberg och den pittoreska vy af Stockholm från Bellevue (44), som Roberg med erkänd talang skildrat, hafve vi blott vetat undra, huruvida Marcus Larsson (23—27), under upprepade Idem, som maom Or mo AE Lö AE am fricte I ialtina fr Att Atalftar