äss stR Sko leller icke; i alla fall bur den det ömkligaste mönster på tysk oenighet. Österrike har nu formligen protesterat emot hela tillstäl!ningen, ehuru protesten blifvit i Berlin lagd ti!! handI lingarne utan allt afseende. I Bijern hafva -Jkamrarne förklarat sig för ministerens politik; ,Jalltså mot Preussen och förbundet al den 26 Maj; men tillika hafva de förordat en verkligt ostympad representation af hela tyska folket — ett förord, som likaså kan läggas till I handlingarne, bland de fromma önskningarnes rika urkundsamling. Österrikes protest är helt lenkel: det vill icke hafva något Folkhusp. I Bäjern vill väl hafva ett, men derjemie en direktorialstyrelse, eller ännu hellre de sju gamla kurfurstarnes råd. Hannover och Sacbsen önska allehanda andra kombinationsvidunder, egentligen att ställa upp som fågelskrömmor emot den preussiska örnens uppslukningslystnad. I Wärtemberg, der den revolutionära Marsministern Römer blifvit störtad och aflägsnad, vill man helst vända tillbaka till den gamla Förbundsdagen. De små staterna räcka under allt detta händerna mot Potsdam, bönfallande om hjelp emot sina demokratiska un dersåtare. Preussen allena vill allt: ett Folkhus, ett Statshus, ett Furstekollegium, och såsom Riksföreståndare sig sjelf. Men det vill allt detta på samma sätt som hemma hos sig, det vill det konstitutionella sken, åt hvilket demokratien öfverallt hånfullt vänder ryggen; medan de sluga diplomatiserande männen, hr von Gagern och Gotha-partiet, mena, att det medgilfna må vara så litet som det kan, så är det ändå en början, och att om man blotthar den, så blir det väl mera. Men hvad blir slutet? ... Interimsstyrelsen i Frankfurt skall, under allt detta trassel, likväl taga sin början en af dagarne. De preussiska rikskommissarierna, hrr von: Radowitz och Bötticher, stå i begrepp att afresa dit; såsom Österrikes kommissarier hafva baron Käbeck och fältmarskalklöjtnanten von Schönhals nyligen blifvit utnämnda i Wien; den förre, en förslagen affärsman, var finansminister under Metternich. Den gamla så kallade riksministeren träder tillbaka, med en hätsk förklaring emot Preussen och mot den gamle riksföreståndaren, som icke gjort sin sak bättre. Utan tvifvel har ni redan gifvit edra läsare del af riksministerens befallning om fregatten Gefion; harmen deröfver var hos härvarande hofparti gränslös; folkpartiet åter, ehuru intaget af förakt mot hela förfarandet, fann det likväl rättfärdigadt genom Preussens uppförande i Slesvig. Tyska flottan kommer nu att öfvervintra i Nordsjön; men en de! af kanonbåtarne i Elben hafva blifvit förda genom Havel och Oder till Stettin; Hannover skall föra uppsigten öfver flottan. Underhandlingarne med Danmark, som här sköttes af baron Pechlin, äro åter afbrutna. Hr von Pechlin har farit tillbaka till Köpenhamn; huruvida hr von Uesedom följer honom, och hvad utgång fredsverket får, tycks blifva mer och mer ovisst. Här tror man allmänt att danska kabinettet har, i följd af inflytanden från Österrike :och Ryssland, med flit stegrat anspråken så högt, att ingen förlikning kan blifva möjlig. : Man fordrar på danska sidan evärdlig personalunion af väldet öfver både Holstein och Slesvig hos konungen i Danmark och hans efterträdare på den danska thronen: alltså fullständig tilintetgörelse af den gamla arfföljden. Väl har samma dahska sändebud förut, den 26 Maj, ordat om HEolsteins inträde i Tyska förbundet; men nu mera bar han instämt i ett helt annat språk — ett Osterrikiskt och Stortyskt, under protest mot hvarje förändring i de statsrättliga grunderna för 1815 års traktater på annat vilkor, än att samtliga medlemmarne af den gamla Tyska Förbundsdagen dertill lemna sitt samtycke. Sålunda beredas svårigheter åt Preussen äfven från detta håll, och öfverallt stå Österrike och Ryssland i bakgrunden. I Kiel förlorar Ståthållareskapet under tiden tålamodet och rustar sig till nytt krig, hvilket kommer att utbryta så snart Preussen drager sina troppar tillbaka. Detta åter måste ske; ty danska fordringarne kunna icke uppfyllas utan att väcka det ytterligaste skrik i hela Tyskland öfver skymjen, äfven bland de mest moderata. Slesvig ir sålunda ännu af stor betydelse för framtiien samt för våra inre och yttre strider. oron a ond er NNÄNSTTTT SANNA