Hal Ulall SATUCICS INISSTAKHUIOR altldgd, dli TUM dratusen unga, kraftfulla och af fanatism glö I dande menniskor svärma för den sociala re publikens gudomliga sanning — som sekter Isjelf uttrycker det — och för dess grundlä ror: eganderättens upphäfvande, arbetsgemen -Jsamhet och rätt till arbete, samt egendomsin: I nehafvarnes undergång såsom en nödvändighe I för folkens lycka; — läror, som dagligen pre: dikas med ord och skrift, i alla städer. Föj närvarande kunna väl dessa läror omöjliger förverkligas; men betraktar man arbetarerörelserna och de socialistiska förbindelserna : Frankrike, England och Europas vester i allmänhet, så är den farhågan icke fjerran, att Ikriget emellan den söndriga jackan och den Ihela råcken bryter löst förr eller sednare, och slutar med utrotandet af all civilisation. En I förnuftig och verkligt garanterad frihet, som I tillfredsställde hela det nu egendomsegande I folkets majoritet, skulle ännu kunna rädda samhället. Men de maktegande kunna icke förmå sig dertill, utan ila på vinst och förlust bakut, sjelfva underblåsande glöden genom sina förföljelser och undertryckande åtgärder. G Reaktionen har nu öppet ingått ett så kalladt Treubund, vid hvars sida stå våra Preussenvereine, och Patriotenvereine,. Treubundledamöterna utgöras till största delen af adeln, och alla slags embetsmän, hofleveranter, titulerade handtverkare m. m. — öfver hufvud sagdt af bördsoch penninge-aristokratien. Den I November höll ,ler Treubund här i Berlin en stor segeroch jubel-fest, till firande af Brandenburg-Manteuffelska ministerens första årsdag. Ministrarne voro sjelfva tillstädes och kröntes ordentligt med lagerkransar. Sam ma dag höllo de nio i Berlin varande Demokratische Volksvereine en gemensam . sorgfest, till åminnelse af Robert Blum, den Tyske Folkrepresentanten, hvilken såsom sändebud från Frankfurterparlamentet kommit till Wien, men der blef arkebuserad. Ehuru sorgfesten var tillställd under fullkomligt iakttagande af de för dylika sammankomster ännu gällande lagstadganden, och firades i största lugn, blefvo demokraterna likväl utjagade och skingrade af konstaplar, med våld och sabelhugg, under det att reaktionärerna sågo sin fest icke blott skyddad, utan för den skördade loford, såsom ordningens och fredens män. Sålunda jubileras till hån för tre fjerdedelar af nationen, som med tandagnisslan ser sig förtrampad, och darrar af harm och hämdlystnad. Sålunda väckes och fostras hatet, och försoningens ömtå liga planta uppryckes med roten. Sådant utsädet är, sådan kommer skörden att blifva; man kan endast med rysning blicka på framtiden. Upprätthålla sig förmår detta samhällstillstånd blott så länge bajonetterna hålla, dess enda stöd: och att detta ej kan ske allt framgent, — att den första kraftiga stöt, den må komma från hvilket håll som helst, skall omstörta och krossa allt, thronen i främsta rummet, — den öfvertygelsen påtränger sig hvar och en lugn betraktare allt mer och mer oafvisligt. Det är verkligen märkvärdigt att förnimma! huru allmän denna öfvertygelse redan är. Ofverallt talas om den stundande andra revolutionen, såsom om en gifven sak, hvilken förstås af sig sjelf, som kommer och måste komma. Till och med de reaktionära äro öfvertygade härom, och skildra den förväntade tilldragelsen med de hemskaste färgor. Men att förekomma den gör man intet; utan tänker endast på att genom våldsamma åtgärder uppskjuta den, så länge som möjligt, icke detj minsta besinnande att man på detta vis påskyndar den. s Till dylika åtgärder hör den under arbete varande lagen om klubbar och föreningar, hvilka man hoppas att derigenom kunna fullkomligt tillintetgöra. Lyckas detta offentligen, så skall man så mycket hastigare hafva återförflyttat oss ide hemliga förbundens och sammansvärjningarnes tid. Likaså förberedes en Trycktvångslag, med kautioner, postförbud och höga böter. Derjemte synes man icke obenägen för kungörande af ett nytt belägringstillstånd, så snart någon passande förevändning erbjuder sig dertill; och en sådan kommer j visst icke att fattas. Konstaplarnes brutalitet väcker lätt nog något motstånd, som kan lemna det sökta svepskälet. Det beryktade högmålet emot öfvertribunalrådet d:r Waldeck förekommer vid Appella-! tionsrätten härstädes den 28 i denna månad; . går offentliggjordes anklagelseakten. Hvar redlig Preussare, han må tillhöra hvilket parti! som helst, måste intagas af de bittraste känsor, när han ser huru litet som behöfs i hans ädernesland, för att hållas sex månader i fänselse och ställas inför en af polisen utsökt jury. illa domare och jurister, som jag hört yttra !; ig öfver detta högmål, försäkra enhälligt att. varje vanlig domstol skulle nödgas frikänna; Waldeck, när inga andra bevis förefinnas, än, le i anklagelseakten andragna; och att ankla-, ;elsen om hans medvetande af ett högförrä-l, liskt anslag, så vidt det skulle ådagaläggas senom dessa bevis, faller verkligen in i det, öjliga. Det oaktadt är det icke omöjligt att) ; ( polisens jurymän sakfälla honom; ty han är n ibland demokratiens genom snille och taanger mest utmärkte män. Att regeringen:; nser en sådan utgång ofelbar, slutar man här llmänt deraf, att Berlins garnison kommer att! örstärkas ytterligare med 3000 man, och skarpal, kott att utdelas bland soldaterna, för att ge-17 ast qväfva i blod hvarje orolighetstecken, som 2 i S kulle kunna förspörjas vid tidningen om domlutet. Hända hvad som hända vill, så kom-j; ner likväl icke något sådant tecken att visa ig, hvarken den 28 eller någon annan dag, örr än någon. skakning nalkas utifrån, och f örr än det allmänna europeiska kriget, som lr rv att vänta hryvter läct