Aftonbladet – 26 november 1849, sida 1

de om det väl var till honom som det var adresseradt. Anatole nickade jakande, ty han trodde sig igenkänna stilen, och rörelsen betog honom rösten. Detta bref, sade agenten, vär skrifvet för flere dagar sedan; det har redan passerat genom många händer, genom många formaliteter. Det är, som ni ser, adresseradt till er ombord på Cambrian. Commodor Hamilten har legat här längre än han trodde; men slutligen lyftade han ankar, och när detta bref anlände, hade han rest till Joniska öarne. Jag har rådfrågat listorna på gästerna i alla stadens hoteller, och först i går upptäckte jag ert logis. Detta förklarar dröjsmålet. Anatole mumlade en tacksägelse och giek ut för att Jäsa detta bref, som tycktes honom komma från en fordom ren hand. Han uppslet det darrande och läste nedanstående: (senua, Juli 1833. Grefve de Mersanes! Det skulle synas er ganska besynnerligt om jag lemnade denna stad, utan att säga er farväl, åtminstone genom några afskedsrader. Jag måste resa på ögonblicket; den högsta pligt tvingar mig dertill. Det är mig omöjligt att säga er hvart jag far. Var försäkrad att jag för er alltid byser de samma känslor af högaktning. Ni, som känner verlden, förvånas ej öfver de hemlighetsfulla händelser, som slumpen tillskyndar )ss, och afvakta med lugn det som är skrifvet i Guds bok. Med lugn, hör ni? Förtviflan är endast svaga själars tillflykt. Tänk på madonnan i Santa-Maria-Novella; hon har tröstat er under er dödliga sorg, nå! väll hon skall ännu trösta er; hemlighetsfulla krafter bo i dessa hilder, som religionen och konsten på dubbelt sätt heliggjort. Grefvinnan H.