Aftonbladet – 23 november 1849, sida 3

För att visa förf:s method i detta afseende tillåta vi oss anföra t. ex. Badelunda socken (sid. 110), hvarunder, sedan socknens närvarande tillstånd i korthet omtalats, den historiska notisen för äldre tider låter som följer: Balung förekommer 1343 i ett bref, hvari en dess kyrkoherde nämnes; sednare skall det ha varit annex till Furby, en längesedan raserad kyrka, som legat vid byn af samma namn i öster, och hvars församling blifvit delad mellan Badelunda och Tortuna. Från 1545 har man sig åter kyrkoherdarnes namn bekanta; men från 4630 till 4688, och åter från 4695 har socknen varit cch är nu präbende till domkapitlet i Westerås; den räknas till 2:dra klassens pastorater; komministrar äro kända från 1619. Den nuvarande kyrkan är byggd omkring 1470. Ett af de kapeller, som funnits i nejderna kring Westerås, nemligen S:t Olofs, tros ha legat här vid vestra gränsen. Vid Ingeberga i öster har man funnit spår till en forntida byggnad; deremot ej vid Tibble i sydost, der dock en skall ha stått. Grafku!lar, med eller utan bautastenar eller stensättningar, finnas vid Ingeberga och Kylla i öster, Hässle i söder, Gryta i sydvest, Lyndby i vester, Malma i norr, samt vid prestgården och Furby; men framför alla förtjenar att nämnas Anundshög) på Badelundsåsen, länge begagnad såsom tingshög, och äfven i sednare tider ryktbar för det slag der hölls 1524, och hvars minne äfven fortlefver i namnet Jutekärret. Vid sistnämnda hög finnes ock en runsten; af sägnen firade källor finnas vid Gryta och vid kyrkan. — Sedan häradets ting upphört att kållas på Anundshög, hafva Långby i sydost och Tibie i söder hvar sin tid varit tingsställen. Detta är onekligen ganska koncist framstäldt. när man befinner sig vid en punkt, som skulle hafva gifvit andra författare ämne för många sidor, till behandlande af den ryktbara BrautAnundr, allt hvad honom angick, och hans slutliga död genom ett jordras, hvarom så mycket blifvit disputeradt. Huru hr Th. skrifver rörande odlingens gång och kulturens utveckling i allmänhet inom Westerås län, kan man se vid ett tillfälle sid. 18, der han serskildt egnar sig häråt: Odlingens successiva gång i detta län har sannolikt varit dels från öster till vester, från det tidigare bebygda Upland, dels från söder till norr och nordvest, från Mälarens stränder, upp efter vattendragen. Hela slättbygden vid sjön synes vara gammal bygd: dess vidsträckta åkerbruk, dess fattigdom på skog, de många till omfånget inskränkta socknarne, den täta befolkningen, de till arealen små hemmanen, mängden af grafhögar, bautastenar, runstenar, sägner och andra minnen från hedenhös, eller från kristendomens första tid inom landet, allt vittnar om uråldrig kultur. Ungefär detsamma är i viss mån förhållandet med Sala-trakten, der äfven bergsbruket synes gå längt tillbaka i forntiden, samt med de mellersta delarne af bergstrakterna, åtminstone Skinskattebergs; deremot synes det öfriga af sistnämda ort, äfvensom Norbergs bergslag, räkna sin odling från de sista seklerna af katholska tiden, till en del kanske från ännu yngre dagar. Härmed öfverensstämmer historiens vittnesbörd, då den låter kulturen utgå från Tiundaland (hufvudsakligen nuvarande Upsala län, men med många undantag och tillägg), genom Fjerdhundraland, och låter detta vara det första Westmannaland, omfattande sannolikt Trögds, Åsunda, Lagunda och Thorstuna härader, det sista med utsträckning öfver det sednare s. k. Simtuna, kanske inemot Westerås. Härtill kom sednare Tuhundra, kanske det nuvarende Tuhundra, samt Snäfringe och Åkerbo härader ända till Opboga ström: namnet Siende skall betyda Sjuhundra, och motsvara det fordna Fjerdhundra med tillkomna tre härader, Simtuna, Tjurbo, nu deladt i tvenne, och det nu s. k. Siende; men det torde snarare helt enkelt betyda Sjöhärad, såsom vid sjön beläget. 1 Snäfringe härad predikades först kristendomen, af S:t David. som från Torpa i Södermanland skall ha kommit öfver till Dåfö (Davidsö) i Munktorp, i sednare hälften af 44:te seklet. Ett århundrade sednare vidtager en säker biskopslängd för Westerås stift. I handlingar från början af 4300-talet nämnas, såsom delar af erkestiftet, följande hit hörande orter: af Fiedhrundia. tvenne provincie (egentwigen prosterier, och ej alltid till omfattningen öfverensstämmande med de verldsliga häraderna), Thorsakir (Thorstuna) och Simbohunderi (Simtuna), med dertill hörande kyrkor, mestadels i öfverensstämmelse med nuvarande förhållanden ; samt af Tiundia och provincia Vendil, trenne socknar af nuvarande Harbo härad, Harir (Harbo) Walir (Wåla) och Norir (Nora). Ingen kyrka, som i dessa orter nu finnes, synes då ha saknats. Likaledes återfinnas de flesta andra af Westerås läns kyrko i handlingar från samma århundrade, eller det närmast derpå följande, några äfven längre tillbaka; äfvensom en stor mängd namn på gårdar förekomma, som lätt nog återfinnas i de närvarande. Blott Schedvi, Hed, Gunnilbo och kanske Skinskattebergs kyrkor torde räkna sin första ålder från 4500-talet. Karbenning och Westanforss från 4600-talet. Del sistnämnda har först 1841 blifvit ett pastorat för sig Carlskyrka socken daterar sin uppkomst från K. Carl XI:s tid, genom afsöndring från Torpa, hvartill det sedermera kommit i ställning af hufvudkyrka. — Bergslagsprivilegierna för Norberg synas ej gå längre tillbaka, än till 4300-talet; för Sala torde väl äldre hafva funnits. Kar Fr