sig tillåtit, samt dömas att ersätta kostnaderne i må!et; förbehållande jag mig,att hos hr krigsfiskalen, som lärer erhålla uppdrag att saken utföra, få uppgifva den bevisning, som må blifva erforderlig, och att min rätt i målet i öfrigt bevaka. Lilteratur. Beskrifning öfver Sveriges Rike, af Wilh. Tham, i:sta band., 4A:sta häft., Örebro län, 2:dra h. Westerås län; Stockholm 4849, på C. A. Bagges förlag. Man har med stor tillfredställelse anmärkt den i vårt land och hos vår ungdom stigande hågen för geografiska studier, synnerligen i och för den skandinaviska Norden. Detta vitsordas af de flere arbeten i denna väg, som under sednare tider här utkommit. Dessa hafva likväl för det mesta bestått i monografier öfver enskilda provinser eller delar af landet (såsom t. ex. den nyligen utkomna början af beskrifningen öfver Helsingland, och den för några år sedan publicerade Bohus läns beskrifning). Snart återstår knappt något landskap, hvarom man icke har flere i detalj gående framställningar, allmnäheten i tryck meddelade. Hvad man deremot på en tid saknat, har varit en allmän, hela Sverige omfattande geografi. Forsells bekanta verk har visserligen sträckt sis öfver rikets område totalt ; men utgör endast en statistik. Den gamla Tunelds, reviderad och tillökad i nya upplagor, har således fortfarande utgjort vår riksgeografi. Djurbergs arbeten böra väl icke heller. alldeles förbises, om de ock ej kunna kallas fulit klassiska. Emellertid var alitså underrättelsen om vår geografiska litteraturs riktande genom ett nytt verk och från en sådan hand, som hr lektor Wilh. Thams, ganska kärkommen för allmänheten. Hr Th. har förut under sin bana, såsom lärare vid akademien, gjort sig synnerligen fördelaktigt känd för grundlighet och allvar i framställning, ej mindre än för ihärdig forskning, ådagalagd både i dissertationer öfver ämnen, tillhörande gamla grekiska historien och iskrifter rörande den nyare svenska. Han har nu inträdt på geografiens område, och dervid vändt sina blickar uteslutane på fädernejorden. Fan valde att attackera sitt ämne i sjelfva medelpunkten; han har alltså börjat med Örebro län. Då ingen särskild orsak uppgifves för arbesets begynnande med detta län, har det åtminstone förefallit oss, som hade Nerikes belägenhet, i det närmaste midt i Sverige, föranledt författaren till detta afsteg från den vanliga ordningen i svenska geografien. Såväl här som i andra länder, der man talar om riket (hr Th. kallar sitt arbete: Beskrifning öfver Sveriges Rikev), plägar man vanligen börja med den delen, der riksregeringen har sitt säte, liksom man bland städer brukar anföra hufvudstaden först. Man har exempel på några geografier, som, i stället för denna ordning, gått tillväga efter väderstrecket, börjande med de nordligaste provinserna och sedan fortskridande mot någon af de andra cardines mundi. I sjelfva: verket kan dock allt detta vara likgiltigt nog. Hr Th. synes för öfrigt hafva haft till plan att liksom göra en särskild bok för hvarje län, hvarföre detta har sitt eget titelblad och sin paginering för sig. När då en gång hela Sverige blifvit färdigt, kan man sätta länen i hvad ordning man vill på sin hylla. Det är endast af det brocherade omslaget, och af tillkännagifvandet på detta omslags insidor, man finner, att en geografi öfver hela Sverige åsyltas. Under tiden ser man af detta tillkännagifvande, att förf. haft goda och rika källor för sitt arbete. Dessa källor bestå i främsta rummet af Topografiska korpsens dels utgifna dels icke utgifna arbeten; i bredd med dem, upplysningar erhållna ur landskontors-arkivern; dertill komma skrifter öfver särskilda orter (af Hälphers, Djurberg, Tuneld, Hermelin m. fl.), samt emhetsverks och kommitteers utgifna betänkanden och tabeller, till och med adresskalendrar, (hvaribland den öfver Örebro län för år 1846 af förf. vitsordas såsom bäst); slutligen sockenoch stadsbeskrifningar, jemte enskilda handlingar. Diplomatarium Svecanum har anlitats för det historiska. När vi slå upp sjelfva boken, finna vi den ytterst sakrik. Man får stundom en sådan mängd detaljer på en gång, att man ej har så lätt att genom en klar öfverblick fullt sammanhålla dem. Framställningen har, frukta vi, härigenom lidit något i åskådlighet; rikedomen på stoff, som läsaren erhåller, är deremot ganska stor. För att gifva publiken ett begrepp om hr Th:s deskriptiva sätt, välja vi ett stycke, der Nerikes vattendrag beskrifvas, och ett annat för dessas motsatts, höjdsträckningarne. Det förra träffas sil. 4: Till Mälaren flyta alla nu sednast nämda bergstrakters vatten, sedan de förenat sig till ett vattendrag, den i sitt nedersta lopp s. k. Arboga-ån. Denna kar tvenne hufvudgrenar, en nordvestlig, en nordlig. Den förra uppkommer från Gränsjön (700 f. h.) inom Helleforss socken, går genom Hjulsjön, Grängen (660 f.) och Sången, under namn af Rastdlfven vill Fåsjön (295 f.), der den upptager flera armar, hvaribland en från Usken (349 f.) i öster. Den går vidare till Norasjön (270 f.), der ett mindre vattendrag möter, från vester, från Elflången, Vikern (409 f.) och Åbosjön (447 f.), med en nordlig gren från Bälsjön (566 f.). Från Norasjön går elfven åt öster och söder, under namn af Järleoch Dylta-ån, till sjön Wäringen (109 f.), der dea nordliga hufvudgrenen möter. — Denna bildas af trenne betydande vattendrag, Nitt-, Hörksoch Högforsselfvarne, alla kommande från Dalarnes gräns. Nittelfven upptager en vestlig gren från Silken (838 f.), i Hellefors, går genom Ljusnaren (348 f.), der Salhosjöns vatten möter, äfven från vester, och vidare åt sydost till Norrsjön (468 f.), der den förenar sig med Hörks-elfyen. Denna kommer från Norra Hörken (854 f.) vid Örtjernsbergets fot, och går först söder ut till Björksjön (547 f.). der Högfor fven möter från Södra Hörken (853 f.)i nordost. Hörkselfvens fortsatta väg will Norrsjön går isydostlig rigtning. Alla de förenade flodernas vatten går vidare söder ut genom Södersjön, der andra mindre åar möta, och under namn af Stor-ån till Roswalen! lasa ff) 3 findacharoe cenratan anna amana än dp