Aftonbladet – 23 november 1849, sida 2

denna gången likasom vid de föregående soirerna kommer att hållas öppet för publiken några dagar efteråt. — — Hr komminister Ignells andra föreläsning, som hölls i går afton, var besökt af nära dubbelt så många personer som den första, så att salongen i Brunkebergs hotell var nästan för mycket uppfylld; och vi hemställe till hr Ignell om det ej vore skäl att till nästa gång förflytta sitt anditorium till De la Croixs salong. Anledningen till denna hemställan är, att åhörarne af gårdagens föreläsning allmänt hördes förklara sig icke mindre belåtna med denna än med den föregående; och då hr Ignell så affattat planen för sitt föredrag, att hvarje föreläsning kan inhemtas såsom ett någorlunda afrundadt helt för sig sjelf, om än intresset naturligtvis är större när man eger sammanhanget med det föregående, så kommer troligen antalet nästa gång att ännu ytterligare betydligt tillökas, men hvilket icke tillåtes af det nuvarande utrymmet. Hr Ignell taiade i går om Gud, dess väsende och egenskaper. Han framställde dervid en jemförande kort teckning af begreppen om Gud hos folkslag under flere olika kulturstadier, börjande med fetischismen såsom den lägsta, och vidare Chinesernas religion, Bramaläran, grekernes gudalära och judendomen; samt under nyare tider af det kristna gudabegreppets olika formationer under kyrkans bearbetning och efter filosofernas systemer, katholicismen, lutheranismen, deismen, pantheismen och slutligen det andeliga perso::lighetsbegreppet. Denna teckning, som upptog något mer än en. timma, måste således presenteras i några flyktiga konturdrag, men hr Igneli förstod likväl icke blott att i dessa drag tydligt angilva det karakteristiska af hvarje bland de uppgifna kulterna; utan uppdrog äfven på ett snillrikt sätt sammanhanget af orsak och verkan emellan de serskilda gudabegreppen och den punkt af odiing o.h sedlighet, på hvilken de serskilda folken i förhållande dertill befinna sig. Vi äro säkra att ingen åhörare fanns, som icke lifligt bibehöll en klar föreställning om det ämne föreläsaren sålunda afhandlade, och när han sedan härifrån ledde sig till den slutsatsen, att allt detta visade huru lyckliga de samhällen jemförelsevis äro, som blifvit delaktige af evangelii ljus, så kunde denna tanka, på grund af de skäl talaren förut anfört, icke undgå att fästa sig hos åhöraren med kraften af en djup öfvertygelse. Fortsättningen af detta rika föredrag afsåg att ådagalägga, dels nödvändigheten af den religiösa friheten, för att erhålla ett alit sannare begrepp om gudomen, dels också att visa hurusom personlighelsbegreppet, förstådt i andelig mening, är det enda uppfattningssätt, som kan fullt tillfredsställa det religiösa bebofvet, i motsats till den ensidigbet, som innefattas å ena sidan bos mystikerna, å den andra åter såväl hos Encyklopedisterne, och nutidens afart af samma skola, som jemväl hos Deister och Pantheister, af hvilka alla skolor hr Ignell gaf en kort skildring, sedan han förut; hade egnat ett särskildt kapitel åt besvarandet af den frågan: Finnas atheister i verkligheten, och på hvad sätt yttrar sig atheismen? Allt detta genomgick talaren uti lika skarpsmniga som lättfattliga bestämningar. Slutligen tillkännagaf hr I., att föremålet för nästa thorsdags föreläsning blifver Christi person. I o— I anledning af den insända anmärkningen i Aftonbladet mot tvenne statskommissarietjensters tillsättande med fullmakt, förekommer en annan insänd artikel i Aftonposten för i går, hvaraf vi anse följande böra upptagas, såsom innehållande en förklaring: Artikelförfattaren synes icke hafva känt, att genom inträffad afgång en ledamotsplats i Statskontoret blifvit ledig och att den ena tillförordnade ledamoten blott hade ett tillfälligt uppdrag att vikariera för den afgåpgne. Reg. skuile således -bestämma om den uppkomna ledigheten borde i varlig ordning återbesättas eller ej. Ansågs hinder för tillsättningen icke möta, borde naturligtvis på lika sätt förferas i afseende på den person, som förut var förordnad uti en ansan ledighet. Om vid den pröfning, som sålunda egt rum, regeringen skulle hafva beslutat tillsätta tj-nster, hvilka vid en blifvande reglering kunde finnas obehöfliga och skulle komma att belasta indragningsstaten, Vore en dylik åtgärd ostridigt högst klandervärd. Det bör dock billigtvis antagas, aw då, enligt hvad det Kongl. brefvet till statskontoret utvisar, presidenten, på anförde skäl, hemställt, att tjensterna mätte tillsättas med ordinarie embetsmän och regeringen dertill lemnat bifall, man först gjort sig reda derför, huruvida någon anledning förefunnes, att förminskning uti de ordinarie ledamöternss antal kunde, vid ny reglering, blifva möjlig. På det sätt ssken uti ofyannämnde artikel framställes, skulic visserligen skälj icke saknas att antaga en dylik möjlighet; men man bar dervid förbisett det kända förhållandet att statskontoret, i följd af den betydliga tillvext i göromål, som sedan förra regleringen inträffat, måst under; många år begagna biträde af cen särshildt aflönad extra ledamot, hvars uppförande i stat äfven varit hos R. St. föreslaget, fastän icke beviljadt, och hvil-) ken ledamots befattning bibehållits till dess för få år! tillbaka inträffade, att on af verkets ordinarie ledamöter (hr statskommissarien af Tuneld), som efter uppnådd pensionsålder afgick, åtog sig att det jemväl oaktadt, med särskildt nådigt tillstånd, tjenstgöra, hvarmed han sedermera fortfavit, så alt genom denne utmärkte och nitiske embetsmans oegennyttiga arbete berörde behof af särskild ledamots biträde blifvit kostnadsfritt fyldt. Derföruten bar statskontoret en särskildt förordnad ledamot för föredragAvrfluttadsal! mina Af då ll nn 4 s Ah a