Grefve de Mersanes räckte Fabiano handen och sade: Grefve Fabiano, se der min hand. Det är en låg handling, den första i mitt lif: jag ber Gud om förlåtelse derför; jag skall försona den med mitt blod. Köttet är svagare än anden. Jag gårn Godt! sade Fabiano, oeh ni gifver mig ert hedersord att ni åt ingen skall säga, att det är jag som för er upptäckt denna förfärliga hemlighet.n Jag gifver er det.n De tryckte hårdt hvarandras händer. Grefve de Mersanesv, tillade Fabiano, hör mig väl. Mycken försigtighet är af nöden. Vi måste bedraga Viani sjelf, Italiens förste spion. Man miste smyga som tigern på en Jagtmark., Jag är redo till allt. Grefve de Mersanes, tänk äfven på alla slumpens nycker. Om ni ej ser något denna afton, så anklaga mig ej; haf tålamod att vänta tills i morgon. Jag skall vänta.n Godt!... Jag lofvar att ni skall bli tillfredsställd, till och med öfver er förväntan... Förstår ni? Ja, min herre.n Ni skall bli nöjd med mig. Allt mitt blod för att tacka er, om det är sanning, eller allt ert för att godtgöra, om det är ett förtal, grefve Fabiano! Å Jag emoltager ej ert blod och jag skall akta mitt. Natten nalkas, grefve Fabiano : lag min arm och låtom oss återvända.n De båda unga männen inträdde i staden ger nom en förstad, och utan att säga ett ord vilare, styrde de sin kosa, genom långa omväsar, till Annunciatas torg. Natten betäckte staden. Det var mycket folk på terrasserna