Sn OO jag var nog dåraktig att låta ord afett blindt raseri undslippa min mun. Hvad fordrar ni? Bioet hade stigit mig i hufvudet, jag talade i yrsel.n Jag är nödsakad, min herre), sade Anatole med värdigt allvar, jag är nödsakad att antaga ursäkten och att förlåta yran; vi äro i ett fremmande land. O! jag säger er i förväg, grefve de Mersanes, sade Fabiano med en förtjusande böjning af rösten och det behagligaste leende, jag säger er i förväg att jag vill blifva ursäktad i bättre ordalag. Politiken får ej ingå i våra små tvister. Saken är helt enkel. Jag hade mina förslag på en qvinna. Jag trodde mig i er se en rival. Jag förgick mig. Jag erkänner mitt fel och ber er om förlåtelse. Om uppträdet haft vittnen, skulle jag göra er min ursäkt i deras närvaro. Lyckligtvis voro vi ensamme.n Tonen med hvilken dessa ord uttalades, var rörande. De Mersanes, bedragen såsom alla ädla själar lätt blifva, hvilka lidit mycket och för mycket reflekterat öfver sina lidanden för att gifva sig tid att studera menniskorna, tog Fabianos hand och tryckte den. Jag får också tillägga, fortfor Fabiano, att jag trott mig böra invänta ett gynnande ögonblick att erbjuda er min ursäkt. Nu äro mina illusioner likasom edra försvunna, och det kostar således mycket mindre på mig att. göra er denna ursäkt och er att antaga den. De Mersanes såg ned och öfverlade; en stund derefter svarade han: Jag förstår er ej, grefve Val di Noto; tagom oss till vara; här är något misstag; er sista mening är ej klar. Grefve Anatole, det tyckes mig att min sista mening temligen väl förklarar sig sjell. Hör, min herren, sade Anatole, blickande omkring sig, V1 äro omgifna al öcon och öron. Stället är illa valdt att förklara dunkla fraser. Nåväl, grotve de Mersanes, låt oss taga en båt vid Gl: Banchi och fara öfver till Dorias trädgård. a VS SA FIRE AR