Aftonbladet – 19 november 1849, sida 1

I detta ögonblick satte sig markisinnan Grimaldini vid Tadolinas sida och framräckte sorbet. Grefve Fabiano gjorde ettlätt tecken åt markis Viani, hvilken reste sig och nalkades honom. Käre markis, sade Fabiano, med en afenthusiasm qväfd röst, jag har nyss talat med Isola. Bella... Hvilken kunskapskälla. Han är ett bibhothek på två fötter ! Hans hustru är bländande, förtjusande, gudomlig, min kära grefve. O, hvad talar ni om hustrun! Mannen har berättat mig hela Giovanni di Mathas lif! Jag är tillintetgjord! Och markisinnan! Markisinnan! Ja, min käre Viani, jag medger att markisinnan är behaglig. Hon är en veritabel Parisiska, Venus var Parisiska... Se henne gå... Man tror sig se den skönaste af gracerna, som förlorat sina tvenne systrar. Hvilken olycka för mig att bennes man är min vän och min landsman! I Sicilien respektera vi våra vänners hustrur, det har blifvit ett bruk, allt sedan qvestorn Cicero, hvilken som m vet, skrifvit ett ganska vackert kapitel härom till Syracusap. I Det vill säga, att oaktadt sina tjugufem år, mannen nog mycket liknar en... En gift man, ni bar rätt, käre Viani. Ja, Isola-Bella synes mig på förhand bestämd till någon hemlig katastrof. För öfrigt har han. sjelf så många ädla förströelser, att han väl kan. trösta sig, om hans hustru skulle taga sig någon förströelse efter egen smak. Se der vetenskapens skönaste privilegium ! Talar ni allvarsamt, grefve Fabiano ?, Käre Viani, jag talar alltid allvarsamt; fråga alla mina gamla kamrater! Ja vetenskapen tröstar en öfver allt... till och med öfver en hustrus och en väns otrohet... Ni förstår ganska väl, markis, att Isola-Bella skyndar mot sitt förderf. Se bara huru ban nu för tredje gången reser till Sicilien, och lemnar sin hustru i Genua! Genua, en stad full af unga män sådane som vi, som ej begära bättre än att för-!