Aftonbladet – 19 november 1849, sida 1

Rts ———————— mm — mr MÖJ —————— Det är allt, sade Antonini; förlåt det be. svär jag förorsakat er, mina herrar... Det äl redan ganska sent för mig... Jag har öfverskridit min vanliga diet denna afton... V skola taga afsked af markisinnan Grimaldini Nu blef ett utbyte af förbindliga termer och grupperna styrde mot dörren, der markisinnar Grimaldini och hennes nevö emottogo afskeds: helsningarne och handtryckningarne. Viani var den siste och hans sista ord vorc dessa : Min käre Fabiano, markis dIsola Bella är en källa af kunskaper, det är sannt, men hans hustru är ett underverk af behag och skönhet; ni har upptäckt mannen, jag hustrunn. Nåväl!n sade Fabiano leende, behållom våra eröfringarn. Jag antager propositionen af allt hjertan, sade Viani. Det tror jag nogs, sade Fabiano, ni har utvalt den skönaste hölftenv. Adjö, grefve Fabiano, jag väntar er i morgon; vi skola tillsammans göra vårt besök hos IsolaBellav. XI. HUSET VID AQUA-SOLA. Grefve Fabiano hade fullkomligt lyckats i sina planer i afseende på markis Viani. Hans skarpsipnighet hade rätt bedömt denne mans ställning till grefvinnan Hortensia. Den listige sicilianaren förstod att markisen, missbrukande sin så fruktansvärda makt emot en landsflyktig qvinna, skulle i längden uppnå en förtrolighet som skulle göra honom till oinskränkt herre öfver huset Braschi. Det var derföre högst angeläget att fatta ett af dessa ögonblick då en femtioårig älskares passion afskräckes genom! ett oöfvervinneligt motstånd, för att visa honom i den närmaste framtiden någon lysande och lätt eröfring, den verldens spioneri ej skulle upptäcka, och då dessa helvetiska intriger aflägsnat denne farlige rival från srefvinnans salong, skulle det bli lätt att frambringa ett för honom sjelf afgörande resultat. De Mersanes var alltjemt ombord på Cam;rian, der han i hvarje ögonblick väntad: en