Aftonbladet – 19 november 1849, sida 1

GREFVINNAN HORTENSIA. ) AF MERY. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN. Ja, markis Viani, det är så. Min man skulle bli förtjust i mig, om jag vore död för tvåtusen år sedan, eller om jag figurerade på en oljetafla, målad af van Dyck. De lärde älska endast den döda naturen. Jag har det felet i min mans ögon att vara lefvande... Nu skall han taga afsked på två månader för att bli stekt som den helige Laurentius på toppen af Etna., Nå väl, fru markisinna, ni får under tiden tillfälle att göra en fullkomlig bekantskap med vår sköna stad Genua. Vi skola alla vara till er disposition. Min Gud! Jag vet ej huru det är fatt med mig, men jag är icke alls nyfiken... Det är sannt, då man har sett Paris!... Jag för min del går förbi alla edra monumenter med en förfärlig fruktan för ödlor. De gamla romarne ha endast byggt boningar åt kräldjuren. Om ni visste hvad man känner då man går på en uin i sattinskor... Nej, nej! Detta lif af artistiskt lösdrifveri är icke alls i min smak. Jag ville ega en man, som endast sysselsatte sig med mig, som endast betraktade mig. Det är kanhända ett fel i vår Organisation; men qvinNorna äro så skapade; de äro svartsjuka på till och med den uppmärksamhet som deras män bevisa liflösa föremål. Skulle nitro, min herre, att jag sönderslagit en baechante i min mans kabinett? Isola-Bella var ledsen på mig derför i sex månader. Detta vittnar, madame, om den kärlek ni har för er man. O! min herre, ni dömer mig för mildt! sade aktrisen med ett lakoniskt minspel. Jag har varit gilt i sex år; man gifte mig vid femton . .. Om kärleken besökt oss under dessa sex år, så försäkrar jag er att han iakttagit inkognito. )Se A. B. M 257—261, 263—265, 267 och 270.