Aftonbladet – 17 november 1849, sida 3

SAM IVATALVE MULIEe WACIOSUHU UCU I NOV: 10640. ; J. Nordström. RÄTTEGÅNGSOcH POLISSAKER I En arbetstarl vid smamn Barius hade i polis kammaren anklagat sinpiga, Zetterberg, för det hor folofligen afvikit ur tjensten, samt enligt :Barii på stående, dervid medtagit en klädning. I Zetterberg, hvilken på sednare tiderstundom lidit a sinnessvaghct och varitintagen på Danviks dårhus, de Ihon genom sin viunesberättelse i målet angående en kan Petterssons misshandling ledde misstankarna på vaktmästaren derstädes, har sedermera såsom åter ställd till-sina sinnen varit intagen på allmänna ar betshuset, derifrån Barius för omkring 14 dagar se dan uttog och stadde:tenne såsom barnpiga. Dennaqvinsperson, som i många år sysselsatt po lisen, inför hvars skrenk hon otgtiga gånger ståt anklagad för fylleri, lidgerlighet och 0ljud ipågetorna samt för :polisbetjeningens öfverfallande, för bvilkel sistnämnda förbrytelse hon en gång undergått 9: dagars fängelse vid vatten och bröd, företer en blanc de besyrnerligaste :karekterer, och väcker:hos åhö raren, inom en kort stund, de mest stridiga :känslo af medlidande, fasa och löje, samt är -ett bevis hur djupt en -menniska ken falla, hvilken . på visst sät så alt säga kännt sig objelpligt hemfallen urder la gens förbannelse, hvars tjensteandar ofta: på ett o menskligt sätt handterat henne, under det:hon ifrår början saknat det skydd eller den uppmuntran, son allena kan på det godes väg återföra en fallen va. relse. Också är hon numera fullkomligt likgiltig föl allt, man:må göra med henne hyad som :helst, och bekänner i ögonblicket den förseelse :hvartill hor gjort sig skyldig. — Sedan man slutligen funrit der mörka sanningen af hennes så ofta supprepade förklaring: Lyd mitt råd: låt mig vara i fred; -mi kar icke numera göra mig -annorlunda. Jag bar fidit för mycket, för att icke ibland känna -behof a att sjunga ut; men det är alksammans; jog är en-cvag uvinna och kan icke göra er något ondt, har man af medlidande :med henne -ofta gifvit benne sin fribet åter och låtit henne gå, för att snart åter släpa kenne i fängelserna, der -vaktkarlarne roat sig åt hennes bittra utgjutelser. Den sista tiden Zetterberg tillbragt på dårhuset, äfvensom på arbelehuset, har hon visat sig stilla. och verksam; det är blott, enligt hennes egen -utsage, vid åsynen af någon polishetj nt eller vaktkarl,:hvilken förut visat sig hård emot henne, som hennes vilda lynne återvaknar och hon känner behof :af ett omåttligt bränvinssupande, hvsrefter hon öfverlemnar g åt de uslaste orgier. ; Då Zetterberg, som äfven denna gång varerresterad, iefördes till förhör, undanstötte hon de polisbetjenter, som stodo -henne i vägen, och ställde sig framför polismästaren i spprätt stäl ning, med högra banden i sidan, samt wände sig derefter om och mätte red ögonen de närrcast stående polisbetjenterna från hufvudet till fötterrna. Polismästaren till Barius, sedan rapporten var appläst: Har ni stadt Zetterberg såsom barppiga ?, Barius: Jax Polism.: Hur kunde ni falla på den iden, ni känner ju til hennes föregåesden ?, Barius: Ja; men jag trodde att hon bättrat sig; ch hon har äfven varit mycket stilla och beskedlig nda till sista dagen., Zetterberg (småleende): Det kan väl polismätarn förstå, att när jag icke tycker om tjensten ingre, så slår jag barnuhgen i väggen och går min äg. Polism. (till Bacius): Ni hör nu sjelf. att hon ycker det vara enfaldigt af er att städja henne till arnpiga. Har hon stulit klädningen?, Bartus: Ja, hon har stulit den. Zetterberg (med lågande ögon till Barius): Hura! et fattas bara att man nu också vill göra mig till uf! Kan du neka tili, att du sjell skänkt mig lädningen? Jag åberopar då hans egen hustru till evis derpå. För öfrigt må man höra efter öfver It, om någon kan säga att jag beröfvat dem en nappnål. Ab, vet hut! Polism.: Hvarifrån har du fått den här halsiken ? Zetterberg: nJag har köpt den.n Barius: Hon hade irga pengar, herr polismäare; hvarifrån skulle hon ha fått dem? Zetterberg: Jag hede en kärlekshandel med en arl. Det är också ett sätt att förtjena; och jag har ta brukat det, jag, i brist på något bättre. Då Barius derefter förklarade sig nöjd att endast ifva befriad ifrån henne, tillsade polismästaren att etterberg skulle återföras till arbetshuset. Då Zet-: rberg i anledning deraf återfördes till vaktrummet h polisbetjeningen afltemnade henne i förstugan ed den vanliga tillsägetsen: Tas emotp, skrek Zetrberg med full hals, beledsagadt af ett bysteriskt ratt: Tas emot! Ha, ha, ha! Tas emot! — En skomakeregesäll, som blifvit upphemtad för ingstrykande på gatorne, inrusade vid målets uppp och ställde sig framför polismästaren, med hänrna i byxfickorna samt sade, bockande sig: Go iron, herr polismästar Bergman. Nu är jag här. Hvyarifrån kommer du? Jo, jag reste till Eskilstuna, si; men der var dåm krångliga, så att jag inte en gång fick se bror nn. Tusan i dåm! Utan jag måste schas tillbaka NN Jaså; de ville inte ha dig der ? Nej; så förergligt.n Polismästaren till polisbetjeningen: För honom I arbetshuset. Tackar, herr polismästare: men arn att.,M tror inte polis