Iringar och gifvit alla för politiskt brott häkjade tillstånd att resa till Frankrike. RYSSLAND. Åtskilliga åtgärder visa, att Ryssland anser utbrottet af ett krig med Turkiet möjligt, t. ex. de ur Ungern och Gallizien tillbakadragna truppernas rörelser, den nya och starka rekryteringen, försöken att sluta fred med de kaukasiska bergsfolken. Afven Turkiet rustar sig, fastän i tysthet. Rekryter tagas der numera ifven bland den icke-muhammedanska befolkningen; de från Ungern komna polackarne, med general Wysiocki i spetsen, äro flyttade till rustningarnes medelpunkt Schumla; och der uppehåller sig äfven den till pascha aftre hästsvansar utnämnde Bem. Enligt la Patrie hafva engelska och franska regeringarne förklarat den ryska, att ordern till deras flottor att gå till Dardanellerna vore ett missförstånd, hvarefter Czaren lugnat sig och förklarat sig nöjd med de polska flyktingarnes internering eller afskickande ur Turkiet, men tillika att ingen makt må blanda sig hvarken i denna fråga eller i den om Donaufurstendömenas besättande med 40,000 man. Engelska sändebudet skall hafva varit mycket missnöjdt öfver denna förklaring, men det franska lagt mera band på sig. Ryska ambassadören i London säges hafva skrifvit till sin medbroder i Konstantinopel att han bör taga sig till vara för att stöta England, emedan det är ganska krigiskt sinnadt.