Aftonbladet – 17 november 1849, sida 2

— Posttidningen meddelar i går under rubrik Klagan från Romp följande Utdrag af ett bref från en svensk konstnär i Rom. ,— — — De sednaste olyckshändelserna i Rom hafva icke varit af den beskaffenhet, att på något sätt gynna konsternas utöfning. Jag har lyckligtvis sluppit med bara fruktan för de franska granaterna, ehuru huset, der jag har min atelier, erhållit flera märken af dem. Sakens utgång är ännu obestämd. Påfven och isynnerhet kardinalerna vilja återföra samma system, som rådde under Gregorius XVI. Fransmännen åter vilja en liberal regering och konstitution. Det tycks, som intetdera partiet ville gifva efter. Presterna arrestera de illasinnade och fransmännen släppa dem ut. Rom är ännu fullt af vagabonder, som varit med i kriget och tillhört de upplösta friskarorna. Finanserna äro förstörda och de republikanska sedlarna hafva blifvit nedsatta 35 procent af deras nominella värde, hvarpå alla här haft en betydande förlust. Silfvermyntet är alldeles försvunnet ur rörelsen. Jag ville försöka att måla det sorgliga öde, som träffat Rom; men för den, som sett och påminner sig den eviga staden i dess lysande tid, kan det ej annat än väcka grämelse, att förnimma, huru vandalerna förstört de herrliga omgifningarne och villorna, — och detta utan all nödvändighet. Lika oförklarligt är, hvarföre fransmännen gjort sig så mycken möda med intagandet af en öppen stad, hvars gamla murar kunnat med några kulor omkullkastas. Obegripligt är, hvarför devalt just den svåraste punkten att intaga. Man skulle tro, att de velat göra ett öfningsläger för deras genicorps, då de behöft göra 27,000 metrer paralleler, för att intaga det arma Rom. Vår-största olycka var ifrån början den, att påfven Pius släppte ur fängelset alla de orostiftare, som Gregorius låtit inspärra, och gaf dem embeten, samt lät genom deras smicker leda sig in i en labyrint, ur hvilken han sedan ej mäktade reda sig. Den andra olyckan var, att han lemnade Rom, ty så galet hade det aldrig kunnat gå, om han qvarstannat. Republikanerna, som sågö deras sak förlorad, ville åtminstone hämna sig och förstöra allt hvad de kunde af påfvestaden. Det hafva de också gjort på ett sätt, att Rom under sekler ej blir hvad det varit. Föreställ dig Roms omgifningar jemnade med jordytan, alla trädplanteringar nedhuggna, hus och villor förvandlade till stenhopar, vinplanteringar och trädgårdar upprifna! Icke nog härmed: inuti sjelfva staden äro alla träd nedhuggna närmast portarna, husen omkring Sant Angelo nedrifna, 0. s. Vv. — allt en följd deraf, att fransmännen lemnat tid dertill under två månader, ty efter första anfallet var allt ännu uti sitt gamla tillstånd; men efter den belägringskomedi, som företogs med fyra små kanoner, trupper utan läkare, utan proviant, växte republikanarnes mod, och staden började befästas, alla gator barrikaderades, äfvensom stadsportarna. Bombarderingen och kanonkulorna hafva ej gjort stor skada på staden. Vi hoppades få se alla chefer för de upproriska och väldsverkare arrresterade, då fransmännen inryckte i staden, men emot all förmodan hafva de fått fritt afresa med deras gjorda byte, oaktadt staden ej togs genom kapitulation. Vår f.d. konsul Armellini, som från advokat uppstigit till triumvir, var den, som föreslog upphäfvandet af påfvens verldsliga makt och spelade en stor roll under republiken. Du beklagar säkerligen det gamla Rom, som fått dödsknäcken! Alla de ovärdiga och irreligiösa pamfletter, emot presterna, som utkommit under republiken, hafva så demoraliserat folket, att påfvens inflytande ej så lätt kan återvinna sin fordna betydenhet. Genom Armellinis upphörande såsom svensk konsul, hafva. vi under dessa oroliga tider nödgats ställa oss under danska konsuln Bravos beskydd. Han har äfven med mycken välvilja omfattat alla svenskar och öppnat för dem, liksom för danskarne, sin boning, då vi hvarje dag fruktade allmän plundring ef Garibaldis röfvarekopar. — Man undrar hvem denne Konstnär, kan vara?