Aftonbladet – 17 november 1849, sida 2

— ? --oLE—-----——-— K Zenäm stad. Jag tycker ej om Venedig. O! hvilken orättvis ryktbarhet det tillskansat sig! Venedig liknar en stad, som håller på att dränka sig af ledsnad, och man är frestad att qvarhålla den vid dess hår af klockstaplar. Ah, det är förtjusande!, utropade grefve Fabiano; se der ett infall som icke glömmes! ... Och Neapel, madame dIsala-Bella, hvad tycker ni om Neapel ? ,Tala ej om Neapel, grefve Val di Notol Det tyckes mig då jag insommnar der, som om jag dagen derpå skulle vakna i fönstret af ett museum med en etikett på pannan, såsom alla Vesuvii offer.n Beundransvärdt! sade Fabiano. Och Livorno, madame, hvad tänker ni om Livorno ? Livorno är icke en stad; det är en gata på bafsstranden, en stor gata, full af affärsfolk, som göra ingenting. Jag föredrager Pisa med dess befolkning af palatser, som tillintetgjort invånarne.n Men Florens! sade Fabiano, gnolande dessa ord såsom ett andante af en cavatina. Ah, Florens! Florens!, sjöng Tadolina på samma ton. Ert Florens har förorsakat mig spleen; jag vet ingenting afskyvärdare än dessa statyer, som betrakta er från en höjd af trettio fot och som förfölja er öfverallt, och som ni återfinner öfverallt, och som se på er såsom Gibeliner.. Jag slutade med att tro att jag sjell var en staty, och att jag skulle gå sönder så fort jag försökte att röra mig. Den föregifna markisen af Isola Bella närmade sig gravitetiskt markisinnan Grimaldini och sade, dröjande på hvarje ord: Jag gör er min komplimang, madame, öfver taflorna i er salong; de äro verkliga klenoder, såsomj vi agatofiler säga. Ni har de en slumrande pymf af Gentileschi-Lomi, der jag betraktar såsom en raritet. Detta lend skap af Poölenburg är förträfiligt, såsom re