Aftonbladet – 17 november 1849, sida 1

GREFVINNAN HORTENSIA. ) AF MERY. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN. Säg i er herrskarinnas namn, madame. .. Jag beder er undvika all förbindelse med denne sicilianske demon ! Madame, jag svär er det, med läpparne på er ädla hand... jag har gått in i ett palats, jag går ut från ett tempel. De Mersanes kastade sig vigt från vestibulen på terrassen, och i det han lemnade huset, fördjupade han sig i skogen och uppnådde snart början af en trappa, huggen på sidan af en dal, som förde till hafvet,-utdm fästningsmuren. Nedstigen utför denna lilla klippstege, vek den unge mannen om ett hörn och befann sig ansigte mot ansigte med en man, som ryggade tillbaka tvenne steg i det han utropade: Ni här, min herre!, Det var grefve Fabiano Val di Noto. Det ting som man kallar slumpen, och hvilken i vigtiga förhållanden stundom synes verka så beräknadt, att den egentligen borde förlora silt namn af slump, hade fört Fabiano på denna väg, lika ny för honom som för Anatole. Den första menniska, som såg den första soluppgången, visade ej denna stjerna en mera förvånad min än Fabiano, då han igenkände den unge fransmannen. Sicilianaren förde efter detta utrop af en naturlig instinkt sin högra hand till dolkfästet. Lyckligtvis var detta ej stället att utföra ett rysligt brott. Till höger och venster om Bångstigen skyndade fromma munkar till bönen och fattiga bönder till arbetet. De Mersanes mätte sicilianaren med ögonen och fortsatte sin väg utan alt hvarken på) Se A. B. M 257-261, 263—9263 och 967, —