Aftonbladet – 17 november 1849, sida 1

Den sköna grefvinnan är i staden sedan några dagar: hon har endast emottagit markisen, han är alltid en farlig man. Jag är för närvarande hans bästa vän. Jag har låtit jaga grefve Anatole från sardinska staterna; men den narren har flytt ombord på Cambrian, och från denna ointagliga fästning underhandlar han om att få återkomma till Genua. Det skall ej lyckas honom. Markis Viani gör mig intet förtroende: jag känner intet större ondt än denne man, som man måste utgissa tversigenom hans tjocka mysticism, hans vetenskapliga pathos och hans diplomatiska köld. Jag bereder mig att låta honom gå igenom en kurs i min vetenskap. När jag befriat min väg från alla de törniga buskar, som dölja denna dyrkansvärda qvinna för mig, skall jag handla; du känner mig! Du vet hur jag är, en gång försatt i handning! Jag hoppas också att du ej glömt skrifva till Virginie Debard, din tillkommande hustru, och bedja henne skynda sig med försäljningen af fastigheterna och att placera penningarne i säkra händer. Anatole de Mersanes är ruinerad; och han skall förblifva ruinerad. Sköna grefvinnor älska icke länge ruinerade män. Adjö! Vaska hela Warschau och ryck ur dess hjerta Fortensias herblighet. Din trogne bankir, grefve V. Di N.n .D. 5. Jog har gjort den upptäckten att Anatole är en pultron; jag tror att grefvinnan har tycke för honom; men du förstår atti Nin position är jag tvungen att behålla mina j. misstankar inom mig. Om jag talade skulle 28 vara löjlig som en gift man, emedan i al-! as ögon, undantagandes markisens, är jag gref-J4 vinnans gunstling. Det tinmes då tillfällen vidls vilka man tvingas att vara finkänslig ochl(