Aftonbladet – 17 november 1849, sida 1

skynda eller sakta sin gång. Men Fabiano stängde vägen för honom och tvingade honom derigenom att stanna ett ögonblick. Vi äro ej ensammap, sade Fabiano, och vi skola tala sakta... Min herre! afbröt de Mersanes med kort och stolt ton, ni har intet att fråga mig och jag intet att svara er. Jag vill vetan, sade sicilianaren med hyckladt lugn, hvilken af oss som denna morgon är spion på den andra.n Jag vill ingenting veta, jag! sade de Mersanes med tonen hos en man, som fruktar att vredgas. Intet! Låt mig passera, min herre., Nå väll Jag vet, jag,, sade sicilianaren, i det han till Anatoles fötter kastade en hortensiablomma, jag vet att ni är en pultron! Passera l Grefve Anatole svarade ej ett ord; han fort. satte lugnt sin väg mot hafsstranden, och den första genuesiska båt han påträffade förde ho nom ombord på Cambrian. Xx. LA TADOLINA. En vecka efter detta möte skref Fabiano ill sin vän Octavien dOropega följande bref: Genua ..... Juni 1833. Min kåre Octavien! Efter mina uträkningar, skall detta bref, wvaraf jag sknifver trenne kopior, träffa dig i Warschau, Berlin eller Wieml ? Du har väl ej glömt skrifva till madame Virginie Debard, för att åter skaffa din käreksaffär på fötterna, och jag hoppas att du, len första veckan i Juli skall äkta denne grefve le Mersanes arfvinge. Det är en afgjord sak. Jag väntar alla dagar ditt bref från War chau, som bör meddela mig allehanda vigtiga ser, hvaraf min skicklighet skall veta draga ördel; jag skulle tycka mer om att se dig sjelf nlända i form af bref.