Aftonbladet – 15 november 1849, sida 1

Klapka (Ett döfvande bifallssorl följde tillkännagifvandet om närvaron af Komorns fordne kommendant, hvilken satt helt nära ordförandev). Tillåten mig äfven vid detta tillfälle uttrycka fredsvännernas förbindelser för den vänskap och det bistånd de rönt i Paris, äfvensom för ledamöterna af tidningspressen, såväl här som i Frankrike och i Belgien (Bifall). Må det yttras till heder för Frankrike och Belgien, att der med knappast ett undantag, ej fanns någon tidning, som uader kongressens rådplägningar ej talade för dess ändamål, åtminstone i teorien, om ej i praktiken (Lifligt Bifall). Jag önskade att jag kunde säga detsamma om tidningspressen i England (Hör, hörjl! och hvisslingar). Man känner af gammalt att hvarje stor grundsats oftast anfalles vid sitt första framträdande blott derföre att den då är ny, och att dess motståndare till en början försöka slå bort den med gyckel. Men jag har den öfvertygelsen att i gycklet finnes ingen logik, och att hånet är en klen ersättning för syllogismer (Hör, bör!). En och annan vill pistå att närvarande tidpunkt är illa vald för behandlingen af det här ifrågavarande ämnet; men jag tror knappast någon passa bättre för höjandet af fredens fana, än just den tidpunkt, då krigets lågor hålla på att släckas i hela Europa och den allmänna fredens första dagning återsynes derstädes (Bifall). Väl är det bedröfligt att denna dagning skall skymmas och vanställas af blodsångorna från hämndens dåd, och att, som en berömd engelsk talare yttrat när krigets dödsbål slocknar och horisonten antyder fredens morgon, begagna sig mördare och röfvare af det ännu herrskande halfmörkret,; det är bedröfligt, att de mördare, som denna gången begagna halfmörkret, äro enväldets privilegierade mördare. (Hör, hör!) Det är bedröfligt att tänka, med hänseende till Österrikiska styrelsens uppförande (Hvisslingar) att om äfven någon österrikare är närvarande här, nödgas han rodna af ädel harm när han betänker arten af detta uppförande (Hör, hör!). Det gifves ingen engelsman, ingen fransman, ingen fri man i hela Europa eller Amerika, som icke med rysning och afsky skådar det slagteri: af menniskor, som under lagens sken bedrifves af militärväldet i Österrike. (Hör, hör!) Icke blott i vårt lånd, utan i Amerikas vildaste skogar måste harmens känslor väckas af ett sådant uppförande. Men det är bättre att domen deröfver fälles under en tid af allmän fred, då inga inbördes tvister folken emellan kunna försvaga uttrycket af menniskoslägtets allmänna enhällighet i domslutet. Vapenbraket skulle öfverrösta offrens skri och bödelns samvete; det är derföre lämpligt att krigets missdåd — ty jag måste kalla dem missdåd (Bifall) — måtte näpsas af hela den enhälligt fördömmande kristenheten, under ett tidskifte, då förkastelsedomen icke kan afbrytas af något härskri, utan ljuda lugnt från fredens borg (Hör, hör!). Sjelfva tillvaron af freden skall blifva ett särskildt brännmärke på föröfvarne af dylika blodsbragder (Bifall). Fredens grundsatser göra redan de största framsteg hos allmänna tänkesättet i vårt land (Liffigt bifall). Invånarne i London bevittna detta factum. nu, i morgon skall man bevittna det i Birminghams stora stad, och i öfvermorgon i vår slöjdflits hufvudstad Manchester (Bifall). Det må i anledning deraf tillåtas mig omförmäla den tillfredsställelse, hvarmed fredsvännerna inhemtat att prins Albert föreslagit en stor kommerciell kongress att hållas i denna hufvudstad om två år härefter, förenad med en! exposition af allt hvad konsten och slöjdiliten. i alla länder har mest utmärkt och producenterna önska att vid detta tillfälle framställa; expositionen är alltså ej inskränkt inom brittiska rikets egna gränsor, utan vi komma att slå våra tullportar vidöppna, till emottagan , de af produktionsmönster från hela verlden., ( ( l Som fredsvän kan jag uppriktigt förklara min aktning och vördnad för prins Albert som gjort ett sådant förslag, hvilket icke blott väcker örtroende för hans tänkesätt och upplysning, atan, så vidt jag kan förstå, kommer att förvissa honom om ett namn hos efterverlden. Bifall). i Efter en särskild förnyad helsning till dels vär varande fredsvännerna från Frankrike, och t len förklaringen att i de begge fordom galliska ! änderna på ömse sidor om kanalen rotfäster!? ig dagligen mer allmänt öfvertygelsen att leras framtida förening skall blifva lika sann och lefvande, som den fornåldriga varit, sluade talaren med följande ord: Tillåten mig erinra, att för nästa fredskon-c ress, nästa gemensamma rådplägning öfver den 2 tora fråga, hvars lösning vi föresatt oss, kunna i påräkna fyra folk, förenade med hvarandra heligt broderskap: Englands, Frankrikes, Beliens och Nordamerikanska statsförbundets. Jessa fyra nationer, enhälliga i sträfvandet för h en eviga fredens sak, äro de friaste i verlden,n ch vi kunna uppställa dem och freden, emot a n verld och kriget. (Hör, hör! och bifallsrop). d ålunda samverkande till vårt framåtskridande, kola vi se den allmänna endrägtens läror bana h g väg, och med dem frihetens, ordningens, o, ildningens och kristendomens. (Högljudt bifall). i (Forts.) til sk UTRIKES. p vå a E U