Aftonbladet – 14 november 1849, sida 3

Anförande emot bildandet af ärft. liga Pärskaper, hållet i Preussiska Andra Kammaren d. 23 sistl. Okt. af deputeranden von CanitzDallwitz. Jag vill blott med några få ord yttra mig emot de ärfiliga pärerne. Om j viljen sammansätta första kammaren af de pärer, som äro att tillgå i vårt kära fädernesland, så skulle af kammaren blifva en allra som näpnaste liten kammare, hvilken snart skulle urarta till ett kabinett. (Munterhet bland åhörarne.) Besittningen af stora fastigheter och mycket penningar gör rikt folk, men inga pärer! Agde vi verkligen pärer i intel ektuelt hänseende, så behöfde vi icke skapa några pärer genom statsförfattningen, ty pärerna skulle då för längesedan sjelfve hafva skapat statsförfattningen. (Bravo!) Detta kan väl emellertid icke ske med sådana pärer, som vära, hvilka med lång spadilj och kort minne förlidet år ville klifva ett steg framför folket, men sedan snart nog uppträdde med den bekanta devisen: Tillbaka, tillbaka, Don Rodrigo! Försigtighet är vishetens moder. Om någon ville försöka att stifta ett qvinligt trohetsförbund, så måste han först förskaffa sig visshet derom, att ämnen dertill funnos. (Munterhet.) Så länge j icke kunnen visa mig en lista på de blifvande pärerne, så länge är ingen pärskammare möjlig. Jag skulle råka i stor förlägenhet, om jag i Preussen skulle framleta 80 pärsfamiljer. Det är dock sannt, att der sockerröret icke trifves, kan man likväl draga socker ur hvitbetor. (Munterhet och knot.) Det måste naturligtvis lemnas fritt åt hvar och en, att anse hvilken planta, han behagar, för nyttigast. Jag tror, att hvarje sann pär skall ändock med tiden bekomma säte och stämma här; den stora rikedomen har här redan ett stort anhang, och förtjensten, är,d från fader till son, skall icke heller sakna sin belöning! En ärad ledamot har sökt lägga på våra samveten, att H. M. Konungen tillförsäkrat riksståndsherrarne säte och stämma bland de blifvande riksständerne, och att vi icke böra bryta konungens ord. Mine herrar! Vi äro först och främst inga riksständer, och sedan gifves det föregående tillfällen, då konungens löften blifvit med tacksamhet återskänkta. (Bravo från venstra sidan, hvisslingar från högra.) En annan ledamot menade, att pärerna skulle blifva en förmur och ett stöd för tronen. Mine herrar! Det träd, af hvilket j viljen tilskära pärer, är mycket maskstunget, och Gud nåde den tron, som dermed skulle stödjas! (Bravo och hvisslingar.) Men om j, trots allt detta, ändock viljen tillskapa ärftliga pärer, hvilket Gud förbjude! så kan med allt skäl på denna kammare tillämpas följande motto: Den var så öm, den var så god, Ja, äfven nyckers öfvermod Den ifrigt sökt till viljes göra. CRGVTSTIPEIEISRTSA SORSELE