Aftonbladet – 14 november 1849, sida 2

— I Östgötha Correspondenten läses uti en korrespondens från Hadersleben (Slesvig) den 2 November, ibland annat följande: Reg:s-kommissionen går onekligen ganska klokt till väga. Ju mera den blickar in i förhållanderna, finner den att majoriteten af Slesvigs innevånare är danskar och danskt sinnade, emedan hela landtbefolkningen och en mer eller mindre del af städernas innevånare kunna nas dit, då minoriteten hufyudsakligast utgöres af en mängd rika godsägare samt flertalet af embetsmän, hvilka det Augustenburgska intresset vetat omgifva sig med. Reg. började sin verksamhet i Flensburg; men utsträcker oupphörligt sina åtgärder, för att slutligen inbegripa hela hertigdömet. Den tyckes nu fästa närmare uppmärksamhet vid sjelfva Slesvig, der pastor Haak i Haddeby nu erhållit sträng befallning att allmängöra kommissionens anordningar eller ock att nedlägga sitt embete. Man kan ej annat än gratulera Danmark att den Slesvig-Holsteinska frågan blef öfvertagen af neutrala makter, emedan Europa derigenom blir bäst i tillfälle att liksom sjelf se att det kämpat, icke allenast för sitt bestånd, utan en ganska rättvis strid. De tyska tidningarne berätta med mycken förnöjelse att en svensk officer skall ha erbjudit ståthållareskapet sin tjenst, men att han ej kunnat anställas annat än säsom underofficer, emedan han ej kunde tyska språket. Jag har sökt att skaffa mig närmare underrättelse härom, och tror mig, på ganska säkra grunder, kunna säga, att uppgiften är fullkomligt grundlös. Man gör här mycket oväsende öfver att till Flensburg anlända, permitterade Slesvig-Holsteinska soldater blifva arresterade och öfverlemnade till polisen, samt — rakade och åter afsända. Åtgärden försvarar likväl sig sjelf, emedan man funnit att desse permitterade hitkomma väsendtligast i uppviglingsörsök, och ordningens bibehållande bjuder deras afigsnande. I förefallande slagsmål, och hvilka vanligtvis äga en slags burlesk politisk karakter, har man alltid funnit desse permitterade bland de förste I förra månaden anropades en resvagn afsvensk post, och man uppgaf att de resande voro tre Vid närmare eftersyn befunnos ej mindre än 8 permitterade deri. Man får också icke ett enda ögonblick blunde för den sanning, att den Slesvig-Holsteinska insur: rektionens egentliga ledare otvifvelaktigt ännu fortfarande tänka på ett fredsbrott med Danmark, en slutlig dust, vid hvilken Danmarks öfvertsg knappast kan ifrägasätltas.