Aftonbladet – 14 november 1849, sida 1

GREFVINNAN HORTENSIA. ) AF MERY. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN. IX. FÖRTROENDET. Vinden friskade; ingen tid var att förlora. De Mersanes, invirad i segelstycket, gjorde flinkt sin sjötoalett, och sedan han på händer och fötter krupit fram ur sitt skal, gled han, i det mest gynnande ögonblicket, utan buller i hafvet. Seglet qvarblef i fören, bibehållande formen af en kropp. w Cambrian var ej aflägsen; den unge mannen sam deråt och uppnådde den snart. På vaktens anrop framsprang en tjenstgörande officer; simmaren nämnde, hängande på stegen, kommodor Hamilton, och svängde sig så hastigt upp på däcket. Hamilton skyndade fram och hans förvåning blef utomordentlig då kan i den besynnerligaste och våtaste kostym igenkände hjelten på sin bal. I Guds namn!, sade Anatole de Mersanes, fråga mig ej, kapten Hamilton. Jag har ej en minut att gifva er! 1 morgon skall jag förklara allt. Jag begär af er kläder, en båt och fyra roddare, i eder namnkunnige stamfaders, min landsmans namn., Jag frågar er endast i samma stund jag svarar er. Se här allt det ni begär: kläder, båt och roddare.n Huru mycket är klockan, kapten Hamilton ?n Nio; mina officerare foro nyss till teatren., De Mersanes tryckte kommodorens hand och störtade i båten. Färden förbi redden, hamnen och staden, verkställdes med nästan öfvermensklig kraft och skyndsamhet. Den unge mannen sprang uppför klippans sida, som om den varit en jemin mark, hans fart liknade ett flygande, hans armar voro vingar. Dån hårda klippan återkastade hans fot som ett svigtande trampolin) Se A. B. 2 257—261 och 263—263,