Aftonbladet – 13 november 1849, sida 1

vagnen, så att den måst lemnas på vägen. Ifrån staden Slesvig hade vagnen blifvit eskorterad af preussiska hussarer, som skyddat den mot pöbeln; men utanför staden hade eskorten lemnat vagnen, och då hade anfallet skett. Ibland de för i år af kongl. köpenhamnska universitetet utsatta prisämnen i estetiken har blifvit till täfling bestämdt att utveckla den svenska skalden Bellmans poetiska egendomligheterp. FRANKRIKE. Den 2 denzses uppsteg krigsministern general Hautpoul i lagstiftande församlingen och yttrade följande ord, som anses för den nya ministerens program: Mina herrar! Det program som innehålles i republikens presidents budskap är nog tydligt för att icke otvetydigt beteckna den politik, som han kallat oss att följa. Då det behagat honom att begära vårt biträde, trodde han sig redan böra begagna sig af sitt i grundlagen föreskrifna initiativ. De skall sannolikt icke bestridas oss atti det nästföregående kabinettets handlingar uppsöka mer än ett ärofullt exempel af uppoffrande tillgifvenhet för landet och af en upphöjd uppfattning af dess intressen. Under de omständigheter, i hvilka vi nu befinna oss, bör hvarje individuell sympati tystna eller snarare med resignation sluta sig till ett öppet och högtidligt betygande af vänskap och erkänsla. (Bifall från flere båll.) Framtiden har blifvit skildrad för oss, vi bafva blifvit öfvertygade om nödvändigheten alt sörja derför. (Afbrott.) Det nya kabinettet, dess föregåenden säga det tillräckligt, är icke bildadt emot majoriteten i denna församling; tvärtom bekänner det med eftertryck dess ådagalagda principer; det har icke och kan icke hafva andra. Man måste bibehålla sambandet mellan alla nyanserna inom ett enda parti: det hvars uppgift är att frälsa Frankrike. Detta mål skall ernås genom likhet i åsigter, genom förtröstan på styrkan hos den makt, som utgick från folkets val den 10 December, helst denna makt stödjer sig på majoriteten inom denna församling ; detta mål skall ernås genom den mäktiga pligtkänsla, som öfverallt uppvaknat bland statens embetsmän. Sådant är det mål som styrelsens chef inbjudit oss att i förening med sig eftersträfva, sättande sin ädelt uppfattade rättighet, sin ansvarighet vid sidan af vår i detta svåra men patriotiska arbete. Fred med utlandet; borgen för den värdighet, som anstår Frankrike; kraftigt och outtröttligt upprätthållande af ordningen i det inre; en mer än någonsin vaksam förvaltning och sparsamhet i afseende på statens finanser, — sådant är det program som på en gång föreskrifves oss af landets intressen, af förtroendet till denna församling och af den person-, liga öfvertygelsen hos styrelsens chef. I första rummet af våra pligter, räkna vi arbetets beskydd i alla dess grader och former; vi vilje att åkerbrukaren. och arbetaren, med allt mera stärkt tillit till morgondagen, skola slutligen fullständigt återvinna detta förtroende som börjar återkomma. Men vi vilja äfven, att denna säkerhet skall sprida sig till andra delar af samhället för att återupphjelpa intelligensens arbeten samt åt förmögenheten och krediten återgifva den kraft, som allt för länge varit hämmad. Då kabinettet åtog sig regeringens börda, hvilken det icke sökte, ansåg det sig kunna räkna på edra sympathier och edert stöd: edra högsinnade principer och eder patriotism har gifvit rättighet dertill. (Åtskilliga rörelser). Sedan krigsministern slutat, yttrade en ledamot på venstra sidan: Är detta allt? Krigsministern gjorde en jakande åtbörd, då han :emnade tribunen. — Derefter följde skrattsalfvor på några af vensterns bänkar. Installeringen af den högsta domarepersonalen försiggick den 3 dennes i allt lugn. Märklig var, säger en tidning, den rent republikanska anda, som uppenbarade sig i alla tal och yttre anordningar. ken såsom generalprokurator gjorde en lång historisk utveckling af de juridiska institutionerna i Frankrike, egnade de nya demokratisktrepublikanska inrättningarne ett loford, hvilket väckte så mycket mer uppseende, som han helt nyligen i ett tal undvek ordet Republik och slutade med ordne: Lefve Nationen,. Han skall nu i den sal af Palais de Justice, hvarest högtidligheten skulle försiggå hafvaZlåtit borttaga alla sådana insignier, som icke stodo i harmoni med republiken. Det tal som republikens president vid detta Lillfälle höll, lyder som följer: Mina Herrar! Jag är lycklig att i dag befinna mig ibland eder och föra ordet vid en högtidlig ceremoni, hvilken genom magistraturens återställande återupprättar en princip, som endast en ögonblicklig villfarelse kunnat misskänna. I oroliga tiler, i tider då begreppen om rätt och orätt synas förblandade, är det nyttigt att förhöja le stora institutionernas glans och ådagalägga utt vissa principer i sig innesluta en orubblig craft. Man älskar att kunna säga: Landets srundlagar hafva blifvit förnyade, statens alla pyndigheter hafva öfvergått till andra händer, nen midt ibland dessa omstörtningar och keppsbrott , bar dock principen om magistraurens oafsättlighet blilvit upprätthållen. Samhällena förändra sig icke efter den menskiga äregirighetens behag; formerna vexla, saken tår qvar. Oaktadt de politiska stormar, som fvergålt oss sedan år 1815, lefva vi ännu unler de stora institutioner, som grundades unler konsulatet och kejsaredömet; dynastier och hartor hafva försvunnit, men hvad som står var och räddar oss, är religionen, är rättegångsäsendets, armöens, förvaltningens organisation. Låtom oss derföre hedra det som är varakigt, men hedrom äfven det goda som kan fin: TT ee An 2 hn Till och med Dupin, hvilDs Am MH ÅA -— OD rt Zn d ti ti 2