5taden, inhöljd i ljus, tycktes nedstiga från sin amfiteater för att bada sig i viken och svalka lagens brand. Grefve de Mersanes gick öfver ästningslinien under porten Pilla; ingen, en enda man undantagen, skulle kunnat ana mået för hans gång, då man såg honom gå i lenna rigtning. Herden i Albaros dal, fransiskaner-allmose-insamlaren, den plundrande söllaten, de enda innevånarne i dessa öde regioner, betraktade med stor förvåning denne besynnerlige pilgrim, i baldrägt, som öfverklättrade berget med stengetens vighet. Hvad honom sjelf angick, såg han ingenting; han kände sig lätt förd till höjderna som om han satt foten i en luftballong. Stundtals öppnade ban len älskades bref, såsom sjömannen rådfrågar sitt sjökort, och störtade med ännu mer ifver på klippstenarne. i Emedlertid förmörkade en sky aforo hastigt len unga mannens ansigte; han märkte till venster, tre beväpnade män, som. följde samma väg, och som betraktade honom med serdeles uppmärksamhet. De äro utan tvifvel jägare, sade han i tankarne, men jägare vid middagstiden i Juni månad på ett berg, äro ganska sällsynta sakerlx Han fördubblade sina steg för att aflägsna sig från dem, men de tycktes ej vilja aflägsna sig från honom. Han stannade, de stannade; ban satte sig, de satte sig. Grefve de Mersanes, uppretad af dessa mäns ironiska rörelser, gick rakt fram till dem med den stolta gång, som ofta uppväger den bästa värja, och sade med bestämd ton; Har ni för afsigt att länge följa mig så? Nej, sade en af dessa män, i det han reste sig: vi arrestera er i konungens namn., De två andra fattade grefven med en vighet, som bevisade att Viani och Fabiano väl valt sina män. Årrestera mig! sade grefve Anatole, oeh bvem har gifvit er rätt dertill? Ni skall snart få veta det. . cr Deere. Intet motstånd, det är onyttigt, och till och med farligt för er. Se der ännu tre af