stranden. Framför batterierna vid kadettskolan väntades fången af en slup med fyra roddare. Två män, beväpnade från hufvud till fot, placerade sig på sidorna om den unge fransmannen. Chefen gjorde ett tecken och slupen roddes tungt mot öppna hafvet. I skymningen såg Anatole de Mersanes en liten farkost för ankar, och på ett bösshåll från briggen, vid Genuas kust, Cambrians svarta och orörliga skugga. Åsynen af detta skepp, som erinrade om en så ljuf natt, och en fest, sådan stjernorna aldrig mer skulle belysa, försänkte fången i en dyster sorgsenhet. Kaptenen på den genuesisiska kanonslupen PAscensione hade befallning att föra grefve de Mersanes till Marseille, och två af de polisbetjenter Viani valt hade fått uppdrag att vaka öfver hans embarkering. Alla den unge fremlingens tillhörigheter bade blifvit flyttade från hotellet ombord på kanonslupen. Polisen hade iakttagit så mycken hemlighet och så många försigtighetsmått i denna sak, att den unge fransmannen förstod det någon förfärlig stämpling, i hvilken den skuggrädda politiska misstänksamheten ej bade någon del, låg derunder. De Mersanes sade för sig sjelf: Det är tydligt att jag har en mäktig. rival, som, för att rädda Italien, tager alla förligtigbetsmått, som man tager för att begåiett brott. Det är utan tvifvel, denne gudomliga qvinna är i farax Slupen aflägsnade sig och kanonslupen satte till segel. En liten landbris blåste upp,-utan att krusa häfsytan. Stjernan Spica) höjde sig öfver Carignans döme. Grefve de Mersanes insvepte sig i ett stycke sprisegel och utsträckte sig i fören för att sofva i den friska nattluften. Han tar saken lätt, sade kaptenen, det är en bra gossel, ) En stjerna af första storleken i Jungfruns konstellation. ; (Forts. följer.)