riktighet; vi hafva flere gånger anmärkt, att nämnde blad egentligen representerar det österrikiska reaktionspartiets politik, och öfverhufvud är kändt för sin reaktionära tendens. I början af den kroatiska revolutionen förekommo ofta de grannaste biografier öfver Jellacic, och äfven Aftonbladet intog för opartiskhetens skull en dylik. Men i den mån Jellacies spel kom i dagen, dröjde vi ej att låta allmänheten, genom inhemtande af hans verksamhet, justera sitt omdöme öfver denna man. Posttidningen dermot har tegat som ett godt barn då tillfälle varit förhanden att rycka masken af denna ,vår tids ädlaste karakter., Derefter larmar Posttidningen med stora fetstilar öfver en annan biomständighet som äfven exempelvis blifvit anförd, nemligen det sätt hvarpå Kossuths flykt från Pesth framställdes, när han, vid Windisch-Grä:z antågande mot Pesth, jemte den ungerska riksdagen, begaf sig till Debreczin samt dervid äfven medtog den heliga Stefanskronan. Kossuths karaktär var denna tid föga känd af den större allmänheten, och genom det sätt hvarpå denna händelse i de reaktionära bladen skildrades framstod han som en erkeskurk, hvilken icke aktade för rof att roffa åt sig kronjuvelerna m. m. Det var denna vanstälming af verkliga förhållandet som exempelvis af oss anfördes. Huru svarar nu P. T. härpå? Jo, hon låtsar förvexla ofvan anförda händelse med de sednaste tilldragelserna och fyller nära en hel spalt för attriktigt dräpande. bevisa att sjelfvaste Afionbladet (med stora fetstilar) gjort sig skyldig till samma grymhet (åter med prunkande fetstilar) och följaktligen är den värda kollegans medbrottsling (med anspråkslös cursiv). Vi behöfva knappast tillägga att det verkligen lyckas den värde kollegan att gå till botten med denna djupsinniga deduktion. Läsaren vet ganska väl att vi anfört berättelser om den ungerska kronans öfverförande till England, vid den -sednaste katastrofen, men ingen läsare torde ansett detta såsom något för Kossuths heder kränkande, hvaremot de af Aftonbladet åsyftade historierna i början af första ungerska fälttåget stämplade honom som en äreförgäten skurk. Hvarföre begår då P. T. denna påtagliga förvexling? Jo, emedan dess sak är så sjuk att den måste söka en nödhjelp i dylika små konstgrepp. Detta är likväl icke alt; äfven en notis om att Kossuth skulle fört 7 millioner floriner i säkerhet till England, hvilken blifvit intagen i A. B. för att visa reaktionärernas hätskhet mot Kossuth, och sedan fullständigt vederlagd genom skrifvelser, hvaraf man inhemtat att Kossuth var utblottad på allt — måste fram och figurera för att förgylla P. T:s handiingssätt. Läsaren behöfver blott betrakta stridssättet och försvarsvapnen för att inse att den egentliga styrkan ligger i — fetstilsornamenterna. Efter dessa kvaftyttringar kommer P. T. ändtligen till det egentliga ämnet. Kan väl läsaren gissa huru Posttidningen denna gången tror sig hafva löst tvisten? Jo, helt enkelt på så sält, att den i sammandrag repeterar hela den väfnad af vrängda framställningar som just är anledning till tvisten. Detta är i sanning en beqväm taktik att vederlägga; man upprepar oupphörligt sina dikter, hvarje gång de underställas granskning, och härmed fortfar man oförskräckt; derigenom nödgas motståndarne oupphörligt återkomma till samma ämne och omtugga samma sak, tills publiken blir utledsen -på hela tvisten. Slutligen kommer P. T. till hvad som bort utgöra hufvudsaken: rentvagningen. Vi hafva uppmanat P. T. visa, att hon ärligt redogjort för Jellacics intriger och falska spel, samt i annat fall förklarat henne skyldig till en partisk och förvillande f;amställning af den ungerska revolutionens historia. Denna bevisning företages nu och deraf inhemtas att P. T. 1:o Omnämnt Jellacics brefvexling (JM 236). 2:0 Omnämnt hans samband med Österrikiska ministeren (JM 236). 3:o Omnämnt hans många manifester, ja till och med hans föregifna kärleksbref (JV 223). 4:0 Berättat Pasmandys och Kossuths anklagelser mot vissa det kejserliga husets m edlemmar, mot Jellacic och mot österrikiska ministeren (JM 218). 5:o Upptagit ryktet att kejsarens afresa från Wien i Maj var en tillställning af reaktionspartiet, (Nris 123—222) samt slutligen. 6:0 Att Harbrowskys mission i Kroatien icke blifvit glömd (M 120). Posttidningen har således summa 6 gånger med läst hand — man kunde säga med glacehandskar — vidrört en af vår tids ädlaste karaktärer,. När till exempel ensamling af 256 bref, afslöjande de gemenasfe intriger, fallit i hans motståndaras händer och kommit till offentlighetens kunskap, har P. T. verkligen med några ord omnämnt detta enstaka faktum, utan att då, eller någonsin sedan, redogöra för de upptäckter hvartill dessa bref ledde. Och härmed anser P. T. allan rättfärdighet vara uppfylld!? Intet kan fullständigare bevisa befogenheten af våra anmärkningar, än just detta Posttidningens försvar, ty en tidning som vidrört hela Jellacics intrigväfnad så ytterst lent och knapphändigt som Posttidningen sjelf nu erkänt sig hafva gjort, har sjelf utfärdat et; ETEN ctrandan — Framför hatterierna vid kadettsko