våra, som anlända från vestra porten, ni är emellan tvenne eldar.n Men det är ett misstag! utropade grefven med häftig röst. Nej, det är ej ett misstag, skall ni få se; följ Oss. Striden var omöjlig, han måste underkasta sig; sex beväpnade män mot en enda. Man nedsteg till posten vid porten Pilla, och Anatole blef innestängd i en kasern. Chefen för sbirrerna visade en order, utfärdad af buongoverno. Denna order, förseglad med kungliga vapnet, förviste ögonblickligen grefve Anatole de Mersanes ur Carlo-Albertos stater, emedan han förebaft politiska intriger och varit i hemligt förstånd med flyktingar och proskriberade. Menv,, utropade grefven, det är ett rysligt förtal, ett nedrigt bedrägeri! Vi känna endast chefens ordres, svarade man honom. : Men han kan ej neka mig att se franske konsuln! För mig till honom! Er konsul bar ingenting att göra med vårt lands politiska affärer., — vÅt fanders med edra politiska affårer! Kanske anser ni mig för en konspiratör? Se här ordern! Dessa trenne ord utsades med en torr embetston och dörren till rummet tillslöts med ett tredubbelt lås. Det fordrades en så förfärlig händelse med så dystra omständigheter för att rycka grefve de Mersanes ur sitt stoiska lugn; men den ädle unge mannen återtog snart sin natur, han försökte inga gissningar, ty gissningar ha aldrig uppdagat något; han satte sig på en säng och väntade med resignation sitt ödeI hvarje händelse, skref han med en blyertspenna, i sitt resealbum, ett bref till franske konsuln, och han lade det så, att det hastigt kunde smygas i någon hjelpsam eller köpt hand, om han träffade någon på sin väg. Vid slutet af dagen öppnades dörren till hans fängelse, och eskorten, som ledsagade ho-: nom, nedgick genom en slingrande och enslig FS nestig, som lopp nästan vertikalt vid hafs