Uti lördagsbladets revy omnämnde vi i förbigående Posttidningens sednaste ansträngningar att rentvå sig från de skarpa gravamina vi framlagt för att ådagalägga nämnde tidnings uppenbara partiskhet i refereringen af den ungerska revolutionens händelser. Utrymmet med gaf icke då att ingå uti en detaljerad granskning af detta kostiiga opus, hvarföre vi j dag återkomma dertill. Posttidningen röjer genast sin försvarslöshet genom att såsom hufvudsakliga anmärkningspunkter upptaga tvenne i förbigående anförda exempel: emedan vi icke spalt för spalt aftryckt P. T:s partiska referater, så följer ock deraf, menar P. T., att hon är oskuldshvit, och blott behöfver ett försvar hvad de anförda exemplen vidkomma. Med barnslig naivetet skyndar derföre den värde kollegan att rättfärdiga sitt anförande af tvenne adresser, som uttryckte beundran för Jellacics handlingssätt. Det är behändigt nog påhittadt, att så der haka sig fast vid obetydande bisaker och derom utbreda sig vidt och breåt, under det hufvudsaken skjutes åt sidan; emedlertid får P. T. tillfälle att försäkra, att banen blifvit mera än en gång af korrespondenter i vAllgem. Zeitung framställd såsom en af vår tids ädlaste karakterer. Detta äger sin fulla