REVY AF TIDNINGARNE. Tidningen Bore för i går innehåller en längre artikel om affärslifvet i Sverige, som till en hufvudsaklig del går ut på att visa nyttan af en ångfartygskommunikation mellan England och Götheborg, men hvarvid red. tillika erinrar om angelägenheten af en telegraflinie mellan Götheborg och Stockholm, för att motväga den öfvervigt, som den förstnämnda staden annars genom sitt läge kunde anses erhålla i affärerna. Det är förut bekant, att Stockholms köpmän icke varit mycket varma för den ofvannämnda ångfartygsförbindelsen; Götheborgs börs åter har ansett en telegraflinie med Stockholm obehöflig; kanske kunde en sammanjemkning mellan intressena ske på sätt Bore föreslår. — Med anledning af kronprinsens utnämning till chef för artilleriet har Bore några reflexioner, hvilka synas förtjena att reproduceras: Såsom en märkelig regeringshandling hafva vi i dag att omtala Kronprinsens den 6 i denna månad inträffade utnämning till generalfälttygmästare och chef för artilleriet. Då Kronprinsen, hvars tid förut redan är upptagen af ett högre militärbefäl och den civila befattniogen att vara kansler för rikets båda universiteter, dessutom såsom thronföljare har en framtid, hvilken fordrar att han använder mycken både tid och möda för att inhemta fullständig kunskap om de många och vigtiga statemannabestyr, som tillhöra regentkallet, särdeles uti vårt monarkiska Sverige, kunna vi icke annat än anse det föga öfverensstämmande med Kronprinsens höga bestämmelse, att han blifvit belastad med ännu ett embete, i synnerhet då detta är af den mödosamma och tillika högst ansvarsfulla beskaffenhet som chefskapet för artilleriet, hvarmed följer vården om armeens materiel. Derjemte anse vi det lika litet förenligt med andan af vår grundlag, som med thronföljarens egna intres sen, att han beklädes med en befattning, hvarmed följer ett ganska stort embetsmannaansvar. Thronföljaren bör vara befriad till och med från möjligheten af alla sådana anmärkningar, som kunna drabba enskilta embetsmän. Vi finna derföre den skedda utnämningen i hög grad ofördelaktig såväl för Hans Kongl. Höghet som för riket, helst detta har rättvisa anspråk, att han icke mera uteslutande egnar sin dyrbara tid åt militärväsendet. Huruvida utnämningen kan blifva fördelaktig för artilleriet och förbättrandet af krigsmaterielen, som, enligt hvad vi tro, har behof af icke ringa förbättringar, kunna vi icke med någon säkerhet bedöma; men ehuru vi äro öfvertygade att Hans Kongl. Höghet icke åtagit sig det vigtiga embetet i annan mening än att deråt egna all möjlig både nit och omanka, förmoda vi dock att han, såsom åtminstone i början oerfaren i de till detta embete hörande åligsanden, kommer i den obehagliga ställningen att vara beroende af underordnade, hvilket alltid är skadligt för ett chefsembete, äfven om det beklädes af en prins. Samma dag Kronprinsen utnämndes till generalfälttygmästare har Kongl. Maj:t beslutit att tillsätta en Artilleri-Kommitltg, om hvars bestämmelse och sammansättning Kongl. Maj:t framdeles vill förordna. Då detta beslut således för närvarande är i det närmaste helt och hållet innehållslöst, få vi i anledbing deraf endast yttra, att styrelsen synes vara behäftad med alltför stor tro på den magiska kraften i ordet ;Kommitte, då styrelsen besluter en kommittt, som saknar till och med bestämmelse och sammansättning, samt således består endast i en fras. Detta unde verkligen gifva anledning till många betrakelser öfver den besynnerliga utbildningen af vårt sommitteväsen, men dertill hafva vi i dag icke till-älle.n —L AL -