Aftonbladet – 10 november 1849, sida 1

GREFVINNAN HORTENSIA. ) AF MERY. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN. Jag tackar er, min herre, för det deltagande ni hyser för mig, sade grefvinnan med rörd stämma; vill ni vara god och ledsaga mig hem, ni skall hvila er der några ögonblik, och jag skall presentera er för min tante, markisinnan Braschi.n Anatole och den unga damen gingo tysta mot villan. Afståndet var ganska kort; också föredrog de Mersanes att tiga heldre än att börja ett nytt samtal, det han ej kunnat sluta. På terrassen voro flera domestiker sysselsatta med att uppslå små tält till skydd mot solen. Är han der, känner ni igen honom? sade grefvinnan med låg röst. Jag igenkänner honom fullkomligtv, sade Anatole; det är han som ej arbetar och som ser på oss nu.n Grefvinnan gjorde ett tecken åt Antonini att nalkas; betjenten närmade sig. Antonini, sade grefvinnan, i tisdags klockan 7 på morgonen var du på bron Carignan.n Ja, fru grefvinnan, svarade han med en oförskämdhet som kunde passera för oskuld. Hvad gjorde du der, vid denna timma? Jag promenerade.n Du talade med en tiggare ? Det är möjligt; jag tycker om att gifva allmosor om morgnarne. Fru grefvinnan har gilvit mig detta exempel. Du gaf denna tiggare en kommission ?, Hvad för en kommission ? sade Antonini bleknande. Din fråga är en lögn. Antonini, duär en usling, du har förrådt din matmor, jag skall öfver lemna dig åt rättvisans tjenare, du skallstraffas som du förtjenar., Antonini kastade sig till grefvinnans fötter och bad henne förlåta honom. — ) Se A. B. M 257—9261, 263.