Aftonbladet – 10 november 1849, sida 1

Gå härifrån på ögonblicket, tillade grefvinnan, på ögonblicket, hör du; icke ett ord mer! I detta ögonblick erfor Anatole en känsla af outsäglig glädje; ban kände den unga qvinnans arm trycka sin. Det var en stum, men uttrycksfull tacksägelse, ställd till en trolast och uppoffrande man. Betjenten steg upp och gick in för att göra beredelserna till sin affård. Nu, sade grefvinnan till Anatole, ,skall jag presentera er för min tant och lemna er med henne några ögonblick. Jag måste skrifva några ord till markis Vianis sekreterare.n Detta bref, som anlände till staden före Antonini, befallde polischefen att på ögonblicket åta betjenten Antonini, som grefvinnan Hortensia i Rom upptagit i sin tjenst, embarkera för att afgå till Civita Vecchia. Domestiken, som öfverbragte detta bref, uppdrogs äfven att till polisen aflemna Åntoninis signalement; alla mått och steg togos för att låta honom arresteras före nattens inbrott och skicka honom ombord på en af dessa feucker, som alltid ligga färdiga att afresa till Roms redd. Dageh var nästan slut, då Anatole de Mersanes tog afsked af grefvinnan Hortensia. De voro allena vid början af marmortrappan, Ni hade rätt, herr grefven, sade den unga lamen, det är ett besynnerligt öde, som låtit er upptäcka detta förräderi. Jag tror ej på ödets, svarade grefven; jag ror på Försynen, som vakar öfver ädla och romma landsflyktige.n j Ni tror då ej mer på detta öde som åtöljde er? OI utropade den unge mannen, yr af slädje; ni tillstår att ni läst mitt bref och ni örlåter mig att så ha skrifvit till er., Jag har läst det, min herre, och jag tror lt hvad det innehåller. Jag ångrar då, madame, att jag icke skref innu en sida.n Ångra intet, min herre, ni har sagt allt.n Den unga grefvinnan räckte grefve de Mer