Aftonbladet – 7 november 1849, sida 2

Hvilken observatör ni är, markis Viani! Denne unge man är fransman: han kallar sig grefve Mersanes., Är han stum ? Olyckligtvis ej! Af artighet, frågade jag honom hans mening om vårt sammanträde, och se här hvad han svarade mig: Dante är en dåre, som uppskrifvit sina drömmar, och han har funnit andra dårar som utlagt dem., Skändlige hädare!... Huru som helst, grefve Fabiano, vetenskapen har i dag tagit ett stort steg framåt. s Markis Viani, jag rekommenderar mig) VI. MAGNOLIA ). Villa Braschi byggdes ef architekten Tagliafico, i Genuas guldålder, då de storas frikostighet köpte hela Italiens marmor, och omarbetade den till kolonner, pelargångar, gallerier, trappor, bassiner vid alla Appeninernas afsatser. Villa Braschi är lätt, luftig, vällustig, såsom en af Ariostos kärleksdrömmar; den östra balkongen lemnar utsigt åt Serbinos dal; från dess vestra, indiska kiosker nedblickar ögat på det omätliga hafvet. Dess röda, lätta och smärta pelare höja sig ur en omätlig krans af citronträd, såsom en mängd Mygende löpeldar, dess tak prydt med balustrader, små statyer, flygande fåglar och blomstervaser, upphemtar under hvarje årstid solens första och sista leende. Åt söder till under den piedestal af klippor som bär villan, finnes en liten amfiteater betäckt af en vild vextlighet, och som trädgårdskonsten qvarlk mnat i en beundransvärd enkelhet. Smörblomstren, stjernörten, lavendeltelningarne, sparrvextens gröna skott, kattfotsoch timiansbuketterna, bilda i denna ensliga vrå en naturlig trädgård som ej fordrar någon vård: alla dessa doftande slägten lefva der fröjdfullt, fridfullt, och leka med vinden och fjärilarne, lyckhga att endast Guds och solens öga ser dem. ) Magnolia grandiflora et glaucca. Tulipanträdet.