Aftonbladet – 7 november 1849, sida 1

inträdde i tamburen, och befallde ledigt en do mestik att anmäla honom; denne tvekade. Fa biano sade honom att en sak af största vig förde honom till grefvinnan. Betjenten inträdde Fabiano hörde oredigt sorlet af röster och fra sandet af en klädning. Det tycktes honom, son om hans emottagande mött någon svårighet Emedlertid öppnades salongsdörren och en himmelsk röst uttaiade dessa ord: För in grefve Val di Noto.n Fabiano tog ett steg fullt af behag och legans, och inträdde i det ögonblick då betjenten aflägsnade sig. Salongen var möblerad med denna praktfulla smak som råder i Genuas stora palatser. I taket hade Perino del Vaga målat kardinal Braschis kanonisering, och hans emottagande i den kristna himlen af Minerva och Apollo. FamilJeporträtter målade af Van Dyck, Luca Giordano och Solimtne prydde panelningarne; tvenne armljusstakar stående på en kamin af lapislazuli upplyste denna salong. Fabiano såg endast en qvinna. Bredvid henne skulle allt lysande förlorat sin glans. Hon stod upprätt, med armarne vårdslöst korslagda öfver bröstet, hufvudet lutadt bakåt, med ett underbart behag i halsens höjning: hon bar ett romerskt skärp i lifliga färger, såsom en bild af regnbågen. Grefvinnan Brighole, ännu lefvande i nästgränsande palats, tack vare Antonio Van Dyck, gaf mindre glans åt Durazzos gallerier. Fabiano bugade sig aktningsfullt framför denna qvinna, skönhetens och behagens drottning; han förskräcktes öfver sin rörelse, och för första gången tviflade han på sig sjelf. Madame, sade han, jag tackar er för det ni beviljat mig äran att betyga er min vördnad. Min dörr, herr grefve, är alttid öppen för personer som hafva vigtiga saker att meddela mMig,, svarade grefvinnan med denna säkerhet i rösten, som öfverlägsna qvinnor alltid antaga framför djerfva män som darra. Ja, madamev, sade Fabiano, en vigtig sak för mig hit... ,Vigtig för er, eller för mig, herr grefve?, Ni må sjelf dömma derom, madame . . . Fram