Aftonbladet – 6 november 1849, sida 2

dig i denna hand. Din pligt är att emottaga och ej reflektera. Jag skall nog veta uppfylla den. Grefve Fabiano blickade tjusande med sina små grå ögon på sin rekryt, och Antonini böjde sig, på en gång fruktande och vördnadsfull. Ingenting beherrskar slafviska själar så mycket som stolthet, prål med frikostighet. Grefve Fabiano önskade ett möte med grelvinnan, det hvarken markis Viani eller Anatole de Mersanes skulle störa genom sin olägliga närvaro. Aftonen af denna samma dag, som Fabiano användt till stämplingar af alla slag, erhöll markis Viani följande bref, som fordrade ett skyndsamt och jakande svar: Herr markis! Jag erhåller just nu det här inneslutna brefvet från sekreteraren i franska institutet; ni ser huru angeläget det är, och jag betviflar ej att ni bistår mig i denna ömtåliga affär. Det buller, som för närvarande göres i Italien kring Dantes skugga, har återskallat i utlandet. Man vet, att de genuesiska och florentinska lärde vändt alla sina betraktelser på Divina Commedia. SE Brefvet från franska institutet säger oss, att tvenne medlemmar af detta sällskap sysselsätta sig med en öfversättning af Dante under styrelsens beskydd. Öfversättarne hafva gifvit mig ett ganska svårt problem att lösa. De önska känna de skäl, som förmått Dante att förolämpa Frankrike i XNIX:de sången af Helvetet: Mouse ss tera or få giamai (rente si vana come la Senese? Certo non la Francesca si dassai Dante har jemfört franska nationens lättsinnighet och fåfänga med Siennas, Franska högmodet uppretas något sent, det är sannt, öfver denna förödmjukande jemförelse, och dess litterära ambassadörer vända sig till oss, för att få veta de klagomål Dante hade mot fransmännen. Man känner källan till det hat, som ingaf Alfieri sin Misogallo, men Dante har kanhända behållit sin hemlighet för sig. I de