Aftonbladet – 3 november 1849, sida 3

BLANDADE ÄMNEN (Insändt.) Sydlängtan. Ser jag fågeln flyga öfver fjärden Längtansfull emot den södra verlden, Dit han kanske hinner om en stund; Hur jag önskar gerna att jag finge Följa flygten af hans lätta vinge Och som han, när jag blef trött af färden, Hvila ut i en orangelund. Dimmig är Oktoberqvällens stjerna, Hastigt flydde vårens hulda tärna, Likt en hägring, som jag sett i gär. Knappast hann den späda blommans trånad Lefva ut. sin. korta. bröllopsmånad. Knappt slog; sammarn opp sitt glada öga, Förrn: det mulnade: af: höstens: tår. Om i vassen stode blott en julle, Villigt jag bans segel hissa skulle, Lägga ut från höstens mulna strand. Nickande farväl ur skummig fragga Skulle jemt den hvita vimpeln vagga, Tills han stannade i månskensqvällen Nära kusten af min längtans land. Der som lunden står i evig sommar Och den nardusfriska rosen blommar, Vårdad af en huldare natur: Der en helig forntids rika minne Lyftar till Olympen menskans sinne. Der blott sång och sol och vår och kärlek Flytta visaren på lifvets ur. Hoppet diktar der sin rika saga. Näktergalar blott i södern klaga, Men åt lifvet menskan ler och gläds. Gvyllne stjernor brinna der i natten Speglade i azurblåa vatten. Och i slöjan af en stilla njutning Hjertats ouppfyllda längtan kläds Ack hur herrligt skulle det ej blifva Att en gång få fri och sorglös drifva Som en viking kring -på ödets haf, Kryssa mellan myrtenströdda stränder, Hemta skördar ifrån solens länder, Och plantera diktens hvita lilja Mellan korsen på det flyddas graf. J. A. Ptr. —Äliö—