Aftonbladet – 3 november 1849, sida 2

Det var en kris af jalusi. Ah, de bli; nog ense igen.n . De tvenne samtalande försvunno bland mängden, och när de mötte sina vänner, berättade de för -dem--huru den vackra polskan haft en nerfattack i följd af ett kärleksgnabb. Balverlden emottog denna nyhet med den blinda tillit som man vanligen beviljar förtalet. Ingen hyste minsta :tvifvel, :hvarken de som utspridde saken, eller de :som afhörde: den. Orkestern upphörde, 2husikanterna reste sig för att torka sina pannor och titta öfver notställarne, för att se efter -om radernäå af de dansande icke gltesnat, ty de behöfde hvila. Balen slutades vid morgonens första stråle. Redan bortförde båtarnehela kadriljer mot staden, och -på hafvets klara yta, der den gryende dagens stråle återspeglades, såg. man en flottilj som tycktes vilja: utvidga balcirkeln, och ute på viken fortsätta Cambrians fest. Grefvinnan Hortensia sade till hr d: Mersanes: Huru nu, min herre, balen dör och man låter den dö; men det är en skam för de vackra qvinnorna och de unga männen. Låtom :oss gå, mina herrar, och upplifva balen. Till vår sista kontradans måste vi inbjuda solen; grefve Anatole, jag bjuder upp er: Kommodor Harmilton! skicka en adjutant till.orkestern, och drag upp fallrepstiapporna för att afskära flyktingarne reträtten. Och de sista -kadriljerna bildadesa de oförskräcktaste dansöserna och Cambrians officerare. När dessa voro slutade, sade grefve Anatole till sin vackra moiti: Madame, jag tackar-er för den fest ni gifvit oss; jag -öfverlefde. mig sjelf; mig tycktes, att jag återuppväcktes! O! om jag kunde, såsom detta skepp, kasta ankar i detta mitt lifs tjusande skifte! Om jag kunde qvarhålla i mina armar desså ögonblick afljufhet och eld, som fly för att aldrig återkomma! Skall ni en dag återgifva mig, madame, det ni i dag fråntager mig? Grefvinnan gjorde en behagfull rörelse med hufvud och axlar och sade: Ni glömmer vår öfverenskommelse, herr grefve. Kan ni då aldrig komma ifrån denna allvarsamma genrel. ...-Tror nisatt-man skulle kunna ställa i gåbg ännu en-kontradans?, Ni ser, madamev, sade Anatole, alt alla menniskor fara sin vägo 8 Dån, sade grefvinnan, måste man väl underkasta sig. Grefve Anatole, tillåt att jag be