Aftonbladet – 3 november 1849, sida 1

Jag kommer för att erinra fru grefvinnan, att lifvet är en beständig bal ända tills i morgon, sade grefve Fabiano; jag skulle tillägga, att jag har äran vara hennes dansör vid första drag af stråken., Markis Viani, sade grefvinnan i det hon reste sig, jag förtror er min solfjäder och min bukett; ni skall ansvara för dem med ert hufvud, hör ni? Madame, sade grefve Fabiano i det han förde sin vackra dansös till kadriljen, jag förkunnar er en ledsam nyhet: ni är hotad genom en sammansvärjning af alla Cambrians officerare. De hafva beslutit att dansa med er alla, ifrån midskipsmannen till postkaptenen.n Nå väl! Grefve Val di Nato, jag skall dansa med dem., Sju och tjugu kontradanser, madame! Så mycket bättre! Med engelska dansörer?, Jag har dansat med tyskar, det är mer det.n Madame, det är polska modet användt på en bal. Jag beundrar er, men ni skall icke heller undslippa markis Vianis engagement. O! markisen har begärt afsked från dansen.n Hvilken tråkig man! Det är förskräckligt att tänka det denne man är nödsakad att tillbringa hela sitt lif med sig sjelf! Huru lätt skall det ej vara för honom att dö!n Han har ett förträffligt hjerta, grefve Fabiano. Jag känner icke hans hjerta, madame. Men hans snille känner ni? Ja, som man känner fågeln Fenix. Grefve Fabiano, ni har uppfunnit förtalet., Nej, madame; jag har mod att uttala hvad de fege tänka. Grefve Fabiano, vi äro på engelsk grund, låtom oss ej missbruka vår ställning ... För att behaga er, madame, skulle jag tillbedja markis Viarti... Huru finner ni balen, madame ?, Superb ! Det felas, som jag tror, endast vackra qvinnor, dansörer och toiletter., Oh! ni är orättvis, grefve Fabiano!