Aftonbladet – 3 november 1849, sida 1

ert hus, skall jag vara lycklig att blifva emottagen hos er och att bidraga till edra fröjder och fester, såsom likkistan vid egyptiernas högtider., Ah, min herre! sade grefvinnan i det hon gaf honom ett lätt slag på armen med sin solfjäder, det här är för starkt! Jag afbryter er; ni ser verlden i för matta färger. Vi äro på en bal och icke vid Cam po-Santo. Vi komma i gråt båda två, om ni fortsätter; blygs ni icke, min herre, att vara gammal vid er ålder ? Hör mig, madamel Se, nu äro vi ensamme, min herre; var så god och gif mig er hand och återför mig till min -plats.n Komodor Hamilton, markis Viani och Octavien dOropega tyektes vänta kontradansens slut bredvid grefvinnan Hortensias divan. Komodoren berättade ett fälttåg mot piraterna i Archipelagen, och hans tvenne åhörare, som blott lånade en flygtig uppmärksamhet åt denna berättelse, följde alla grefve Anatoles och hans sköna moitits rörelser. Komodor Hamilton! Ingenting kan vara angenämare än er bal, sade grefvinnan, i det hon återtog sin plats i divanen. Genuas hela eleganta verld är på ert däck; om ni lyfte ankar, kunde vi fortsätta balen på Medelhafvet ända till nästa vinter., Det finns ingenting, som jag ej skulle kunna göra för att obligera fru grefvinnan, sade Komodoarn. Det är emedan madame älskar dans med passion, sade markis Viani. Med passion,, sade grefvinnan , markisen känner min smak. Lifvet borde vara en ständig bal; under dansen är allt glömdt — fötternas rörelser och musikens buller gifver hufvudet en ljuflig bedöfning; balen berusar såsom en rik fest; man bebor en ny, följaktligen en bättre verld: man går från den ena yran till den andra. Det är en hvirfvel af eld, der hvar och en kastar sin gnista och som för en hän i det okända. Tag bort balen från jorden och lifvet blir ett tomt intet.