Aftonbladet – 2 november 1849, sida 3

hafva en thyrsus i handen, och utgå från ett marmorblöck för ätt figurera på en bal i Vatikanen!, Tala icke, med. mig om denna stad, i sudarnes namn ! Madame! Nissulle muntra upp ruinerna och lifva en graf, .. Ni har framlockat ett 1leende.på.mina läppar; jag ville qvarhålla detta leende, emedan jag fåttidet af er. Men hvilket nöje finner ni; min herre, i detta dystra if ni förer, midt i Italien? Jag har sett:er vid Villa-Pamphili — hi räknade neckrosornas blåd i bassinerna. Jag har sett er i Sanct-Petroskyrkan — ni var. dold irefflorna: påsen pelare;-såsom Jeremias då han, långfredagen, lyssnade till sina egna klagoviör. Jag återser er på en bal, och ni nekar innu, när orkestern spelar upp en kontradans sextett ur la Cenerentola!s Ah; madame, ör ni visstels Nå väll Säg mig, hvad jag skall veta. I dag... vid.dennatimma... omöjligt, matamel ..: Knappt skullejag få tid att säga er re örd.n ! Nå, miniherre! Pre ord säga ofta mycket; let fordras endast att välja dem väl. sOm jag icke fruktade att förolämpa er, maläme, skulle valet vara gjordt. Hvarje sak om utgår. från hbjertat, ställd till Gud eller ill qvinnan, sammanfattas i korthet i trenne rd.n å Jag har icke tid att gissa gåtor, min herre; lansen dödar tankekraften. Kan jag -hoppas, madame, att återse er?y Med ewvt vilkor, min herrel, Hvyilket ? Mel vilkor at ni vid min salongsdörr vafägger er sorgsenhet från VillaPamphili, från skonsdagen och balen på Cambrian; med vilor att ni antar karakteren af ert lands unga näp. Går niin derpå? (Forts. följer.)