Aftonbladet – 2 november 1849, sida 3

vägg af tyg. I denna ställning hörde han lätt ett af dessa stympade samtal; afbrutna af långa pauser och endast bestående af söndrade och återtägna fraser, som vanligtvis serveras på en bal. Ja, madamep, sade Anatole, sedan jag såg er på afstånd vid Villa-Pamphila under de stora pinjerna och framför gallret i San-Pierros kapell, askonsdagen, hoppades jag atticke mer få återse er. Era ord förtjusa mig, min herre, svarade grefvinnan skrattande; ni kommer mig att.beundra den fransyska artigheten. Hvad ni är lycklig, madame, som eger denna outtömliga skatt af g.ädtighet och detta leende som ständigt leker på. edra läpparl) Ack, min herre, de dystra ansigtena hafva ingifvit mig afsmak för sorgsenhet, Man är mycket ful då man är sorgsen; man: måste vara vacker på en bal, ty man äfventyrarel jest att icke få dansa... Uppmärksamhet på er vis-å-vis herr grefve! Efter figuröen kunna vi fortsätta samtalet. Förlåt mig, madame; min djerfva fråga: tänker ni länge vistas i Genua? Troligtvis, jag tycker mycket om denna stad; min moder var; från-Genua; och hon dyrkade Sitt land. Vi måstesalltid älska det vår mor har älskat.s Ni vistades icke länge i Rom ? Ah, tala icke med mig om Rom. Det är in kyrkogård, ett näste för ödlor ;: det är en stad..som man ej kan bo i: med: mindre man ir påfve. Hvilket förfärligt landskap! Allt är sammalt der, allt är svart, mönumenterne gifva r sina skrynklor. På åtta dagar blir man sjelf der ett Coliseum och ett Pantheon. Muarnes färg återspeglar sig på er panna och utlånas aldrig. Der fins icke ens skuggan afen val, endast statyer dansa der på bas-relieferna, Man måste vara bacchante eller mänad, och