Aftonbladet – 1 november 1849, sida 1

ty aktierna föllo snart till ingenting. Det är mig en riktig njutning då jag hör att man klandrar mig; men ganska besynnerligt är, att nu, då jag är fullkomligt likgiltig för någon menniskas beröm eller tadel, blifver jag mycket bättre omtalad, och mitt sällskap är mycket mera eftersökt, än när jag beständigt arbetade på att förskaffa mig allas goda tanke.n Det är ganska naturligt, svarade jag. Någon filosof anmärker, att vi ej böra bry oss för mycket om andras goda tanka; ty ju mer vi bekymra oss derom, dess ifrigare nekas den oss, af blott stridighetsbegär. Och likväl säger Ben Jonson: Contempt of fame begets contempt of virtue ! (Förakt för ryktet ger förakt för dygdeni) Bort med den dygäd, utropade min följeslagare, som till belöning frågar efter någon annan aktning än sjelfaktningen! Nej, min unga vän. Den man är en åsna, som ej utan fruktan handlar af sig sjelf, utan afseende ppå hela verldens och sin hustrus goda tankav, som fransmannen säger. Hvilken författare skref någonsin något stort, som skref med fruktan för kritiken? Förutsätt att The Edinburg Review hade existerat i Shakespeares tid, och att Avons skald häde lyssnat till dess advokatlika uppräkningar af bevis, att han var full af fel och anakronismer; — skulle han då fortfarit att vara Shakespeare, tror ni? Ni måste ha tillbragt de sista åren utomlands ? anmärkte jag frågande, efter som det nu började bli sent och jag kände mig ovillig att förlänga samtalet, . Ni har rätt. Men jag ser att niär sömnig, och fastän det strider emot mina grundsatser, vill jag likväl låta er gå.r Vi sade hvarandra god natt. Flera år föröto och jag hade nästan helt och hållet glömt ;mannen som jag träffat på spektaklet,. Men för ej länge sedan, då jag sökte efter en väns rum i Astor-House, öppnade jag händelsevis orätt dörr. En gentleman och ett fruntimmer voro vid fönstret, och i famnen på damen, vilken var utomordentligt : intagande, låg ett vaekert barn. Ursäktande mig för mitt misstag, drog jag mig hastigt tillbaka, när en