Aftonbladet – 1 november 1849, sida 1

drog mig tillbaka på mitt rum, sjuk till hjertat. Mina andra vänner bekräftade min tants berättelse, och, helt och hållet liknöjd för mitt öde, lät jag dem göra och låta för mig som de behagade. De voro ej sena att finna åt mig en hustru. Hon tillhörde, sade de mig, en af de äldsta familjer i staden och hennes far var mägta rik. Hennes utseende var oklanderligt. För en tid fasade jag vid tanken på ett giftermål. Men när de slutligen, såsom en dernier resort, sade mig att den unga ladyn var ursinnigt förälskad i mig — outsägligt sörjde öfver min likgiltighet — besegrade min fredliga goda natur — mitt gamla begär att behaga alla — min afsmak. Hon blef min hustru. För ett år eller två lefde vi enhälligt nog; men hennes omåttliga slöseri väckte slutligen mitt allvarsamma motstånd. Hennes fars bankrutt tycktes ej ha någon verkan på hennes vana alt slösa. Genom att följa mina kära vänners råd, hade jag förlorat två tredjedelar af min förmögenhet på misslyckade spekulationer. Jag beslöt mig till en ögonblicklig minskning i mina utgifter, — sålde mitt hus och amöblemang — och flyttade till en privat boning. Nästa dag afreste min hustru med ångbåten till Charleston, i sällskap med min gamla vän, Frank Dubracol. j Mycket nöjsamt! Mycket. Men följden var något tragisk, Fartyget led skeppsbrott och flyktingarne omkommo äfven. Min karakter började nu undergå den förändring, hvars verkan ni i afton bevittnade i mitt envisa trotsande af allmänna opinionen. Långt ifrån att ängsligt söka behaga hvar och en, frågar jag tvärtom ej för ett öre efter hvad den eller den mannen säger om mig; och jag följer den regeln att göra precist motsatsen till hvad mina vänner råda. Min goda onkel rådde mig att ej våga återstoden af min förmögenhet på vissa fantastiska aktier,, På ögonblicket vågade jag hvarenda styfver på dem. De stego till femtio, etthundrade, tvåhundrade procent. Min onkel rådde mig att hålla i. På ögonblieket sålde jag dem, förskaffade mig derigenom en vace förmögenhet, och undflydde em total ruin;