— — mer tid, kommer äfven råd. Hufvudsaken är, att den stående hären oförminskad, ined alla sina lyten, bibehålles. Med densamma kan pomp och ståt åstadkommas; densamma är äfven ett nödvändighetsvilkor för hvarje slags inblandning i främmande magters angelägenheter; slutligen är densamma ett säkert medel till undertryckande af alla sådane rörelser, bvilka hafva för afsigt att antingen afskaffa vissa sam hällskassers politiska företräden, eller ock tillvägabringa politiska rättigheter (legala) åt dessa underordnade väsenden , som man behagar kalla folket. Hvad det sista ändamålet vidkommer, tror jag likväl att man högligen misstager sig och att det enda, som i verkligheten qvarstår af förenämnde förmodan, är det medel till öfvermod densamma medför, men hvars följder tyvärr kunna blifva oberäkneliga olyckor, derigenom att man frestas spänna bågen så högt att den brister. Enda och säkra medlet att undertrycka alla, med verkliga vådor förenade rörelser, är att i tid så visligen handla att de icke komma i fråga. Sker deremot motsatsen, utgör ingen inhemsk arme, och vår mindre än hvarje annan, ett tillförlitligt undertryckningsmedel åtminstone af sådana, rörelser som utgå från det verkliga folket 1) — de enda, som äga någon slags betydenhet — ty härtill är armeen alltför nationell till sin sammansättning. Kan väl någon vara så enfaldig att tro, att de indelte trupperne — de enda, hvilka, i följd af sitt antal, kunna komma i vågon slags beräkning — skulle vara i stånd att i öppen fejd uppträda mot dem af hvilka så väl de sjelfva, som deras hustrur och barn direkte hafva sin bergning, i hvars bröd de sålunda kunna anse sig vara, och med hvilka de till stor del äro med blodsband förenade. Nej! Framkallas genom oförstånd eller vanvett rörelser af förenimnd natur, kan man lika säkert som ett konstateradt faktum antaga, att resultatet blifver helt annorlunda än man i sin fåvitsko föreställer sig. Intet skäl finnes således för bibehållandet af vår närvarande militärorganisation. Såsom tillförlitligt värn för vår sjelfständighet är vår stående här numera otillräcklig; såsom undertryckningsmedel, då folket med allvar låter höra sin röst, är den oanvändbar, ty den är ned samma folk införlifvad och eger med detsamma enahanda intressen; såsom lyxartikel är den för kostbar; såsom systematisk orgavisation är den förfelad; såsom lockmedel till inblandning i främmande magters angelägenheter är den stående hären ingenting mindre än önskansvärd. Under egandet af det trofasta Finland, det rika Pommern, var ett uppträdande på utländsk jord, i fremmande tvister ofta för oss nödtvunget — men efter deras förlust, bör försvaret af egen strand, egen sjelfständighet, vara vårt enda och uteslutande syftemål. Pro aris et focis, se der svenska armeens enda passande lösen för framtiden. Vår närvarande militärorganisation har i öfrigt det onda med sig, att då man undantager en del högre, som lockmat varande högst lucrativa befälsbefattningar, så äro de öfrige — hela den stora mängden — så beskaffade, att då man till och med om franska nummerkarien kan säga, att han bär marskalkstafven i sitt patronkök, så gäller i stället om svenska subalternofficern, att han har bysättningsutslaget i perspektiv 5). Hvad slutligen beväringsmanskapet, enligt sin närvarande organisation, angår, så är det en armå uteslutande på papperet, och hvilken icke i någon den aldra ringaste mån motsvarar den kostnad . och tungå, som nationen för densamma får vidkännas. Då man likväl under dylika omständigheter, detta oaktadt, icke synes böjd för de rationella och ändamålsenliga förändringar i vårt försvarsväsende, hvilka behofvet påkallar — en uraktlåtenhet, med hänseende till hvilken jag icke kan tillbakabålla den, af varm och uppriktig fosterlandskärlek förestafvade, önskan, att sådane vidrigheter aldrig måtte inträffa, att regering och folk -.komma att ångra att, medan tid var, sådane åtgärder icke vidtogos, som voro af nöden — jag säger, att som man icke synes böjd för de förändringar i vårt försvars4) Ehuru det visserligen är öfverflödigt att förklara hvad med folket här kan menas, vill jag dock, för att betaga smädelsen sin udd, tillkännagifva, att med folket menar jag medelklassen samt den stora jordbrukande och näringsidkande delen af nationen, och ingalunda dem, hvilka anse staten, egendomen, som ett slags för dem uppgifvet träde. 5) Kan man väl tänka sig ett mera abnormt och afvita förhållande än det, som eger rum uti fördelningen af lönerne inom armåen. Det finnes t. ex. högre befälsbefattningar sem medföra en nära nog oaf kortad inkomst af 8000 rdr bko årligen, då deremot infanteriunderlöjtnanten — med nästan enabanda personella utgifter — årligen under loppet af cirka 40 år icke uppbär mer än en fyratioåttondedel deraf, eller 467 rdr; säger: etthundradesextiosju rdr s. m. Går man vidare i jemförelsen, så finner man t. ex., att soldaten, efter 30 års tjenstetid, utsläpad och oftast till helsan förstörd, icke erhåller i årlig pension mer än ;.oc:del deraf, eller 8 rdr. Utan kommunistisk öfverdrift måtte väl här kunna sägas, alt kyrkan ej står midt i byn?