sunorlunda kan anses än som en stor nationel missbushållning Att i förening med stående härens förminskning, men förökade öfning, gifva heväringsmanskapet en förändrad organisation och dess öfninsar den utsträckning och ändamålsenlighet behotvet kräfver, tyckes lik väl sakna de för verk ställigheten nödige sympatbier. Inom vårt kära ädernesland gifvas många, som vilja att yxan skall så, men beklagligen är det få som vilja bålla om skaftet. Uti detta förhåliande i förening dermed, att hos oss nära nog helt och hållet saknas hvad man förstår med public-spirit — denna ifsprincip för hvarje sann utveckling i nationel riktning — bör man söka grunden till systemet, att alltjemt vilja hanka sig fram. Hvar och en vet att allmänna andan är, att efter bästa förmåga och i möjligaste lugn gnaga på kronans kaka, men ingenting vidare. Hanka sig fram och njuta, samt i möjligaste mån sopa rent för egen dörr, se der olyckligtvis lösen för dagen. För att göra denna mörka, dock sanna, tafla fullständig, torde det olyckliga förhållandet icke böra lemnas åsido, att svenska nationen, försjunken i en slags, ända till delirinm gränsande : berusning af sina historiska minnen, så i bakgrunden undantränger sina missöden och det närvarandes verkliga prosa, att man, då olyckan står för dörren, då frasmakarnes tid är förbi, möjligen blir hemfallen it ett bedröfligt, dock länge förberedt öde. Under dylika omständigbeter, hvilka med skäl kunna benämnas beklagansvärda, orde det cke förtyckas att någon finnes, som ägnar en vafvänd uppmärksamhet åt den vigtiga delen af våra samhällsförbållanden, hvilka innefatta brdnandet af vårt försvarsväsende. Hvar och en, som, lika med mig, anser utländskt ok eller blott och bart utländsk myndighet som re gulator af våra enskildta förhållanden, för den största af alla upptänkliga nationella olyckor, han anser icke verkningarne i förevarande bänseende af den enskilta omtankan såsom opåkallade. — Huru åter dessa anses af dem, bvilka icke hafva förenämnde begrepp om nationel olycka — derpå gör åtminstone jag icke ringaste afseende. Då ou, såsom redan är sagdt, sympathier saknas för den stående härens förminskning och allmänna beväpningsprincipens antagande vch grundliga genomförande — den enda försvarsorganisation, som, enligt min innerligaste öfvertygelse, med någon tillförlit kan betrygga vårt framtida rum bland de fria folken, på samma gång den äfven är den enda, hvars kostnader motsvara våra tillgångar ?) — så måste väl försvarets riksvigtiga angelägenhet på nåsot annat, med ändamålsenligheten öfverensstämmande sätt ordnas. Det är från denna synpunkt man bör betrakta det förslag, som jag förenämnde afseende uppgjort, och hvars srunder här framställas. Innan jag likväl öfvergår till meddelindet af lessa grunder, torde några ord till förfäktarne af den stående härens oförminskade bibehållande, på bekostnad af all annan förändring ati vår försvarsorganisation, vara på sitt ställe. Man gör orätt om man tror att någon finnes, itminstone med riktiga begrepp om saken, som på rent allvar anser vår ståevde här, cringspridd som den är på en så stor landtvidd, som vårt fosterland, tillräcklig att kuna återlörvisa en fiende vestan, söder eller stan från, den väg hvarifrån han kommer, eler, heldre att låta dess ben förmultna på vår remlands strand, ifall han vore nog djerf att veträda densamma. Nej så är icke fallet. Somiga yttra hvad de verkligen tänka, nemligen: tt våra 22,000 man infanteri, spridda på de 6 8 olika ställen, som de under krigstillstånd nåste blifva, stort ingenting betyda, utan i örening med den reserv af cirka 100,000 man, om beväringsmanskapet erbjuder. Häremot r ingenting att anmärka under förutsättning ikväl, att sagde manskap vore bibringadt de egenkaper soldater måste äga om med dem någoning skall kunna uträttas; men när nu förenämnde örhållande ovedersägligen icke är för handen, å förvandlas äfven det påräknade stödet till Blott och bart en tom fras, hvilket dock detta aktadt, i följd af den vigt man fäster vid detamma, i dubbelt hänseende föranleder en stor unga och kostnad för nationen. Andra 3) derecmot, tänka så här men yttra det cke: Icke få vi något krig. De möjliga konlikterne komma allt, under beskydd af vår näktige granne i öster, att uppgöras med penan. Skulle dock motsatsen inträffa, så kom;) Betraktom blott förhållandet inom en af våra provinser: Goltland. Der är nationalbeväpningsprincipen utförd. Ehuru visserligen åtskilligt i ordnandet och utförandet är att anmärka, finnes ovedersägligen ingen försvarsorganisation, som kostar mindre, på samma gång den mera uppfyller sitt ändamål, än den förenämnde. 3) Ibland dessa personer finner man den röda monarkiens värdiga rekryteringsämnen. Väsenden af blandad lynx och parasit natur. Lika färdige att ena ögonblicket uttala juridiska mord-domar, som det andra, att slafviskt kröka sig i stoftet; lika samhällsvådlige som både den röda republikens och